I evangeliet berättar Jesus bl.a. en liknelse för att förklara att vi ska be, och fortsätta att be med uthållighet. Bön är naturligtvis någonting vi gör vid särskilda tillfällen då vi rör läpparna och uttalar böner. Även själva livshållningen får vara präglad av bön.
Det finns en händelse som sägs vara från det verkliga livet som också kan hjälpa oss till att förstå den hållning som får finnas i bönen och den uthållighet som Kristus uppmanar oss till när det gäller bön.
Denna historia börjar i Chicago på 1930-talet. Vid den tiden fanns det många lönnkrogar i staden och en utbredd kriminalitet. Det hände sig i en lönnkrog att en polis blev skjuten till döds och därför söktes efter en skyldig till brottet. Så småningom fann man en person som inte kunde förklara varför han befunnit sig i närheten av krogen när brottet begicks och han blev dömd mot sitt nekande till ett långt fängelsestraff. Modern till den dömde unge mannen var övertygad om att han var oskyldig och kunde inte acceptera det straff hennes son fick. Hon var ensamstående och fattig. Hennes försäkran om att hennes son var oskyldig fick inget gehör. Medan sonen satt i fängelse arbetade hans mor flitigt och målmedvetet och sparade på cirka tio år 5000 dollar, en stor summa på den tiden. Hon satte in en annons i en tidning om att den som kunde bidra till att mordet på polisen i lönnkrogen blev uppklarat skulle få 5000 dollar i belöning.
En journalist på tidningen upptäckte annonsen och började göra utforskningar. Det ledde till att det blev klart att sonen till den hårt arbetande kvinnan var oskyldigt dömd och han blev frisläppt. Kvinnan och hennes son fick behålla pengarna hon tjänat ihop och den tidigare oskyldigt dömde fick ett nytt liv.
Vi kan hos denna moder finna inspiration till uthållig bön. Kvinnan drevs av kärlek och sanning. Hennes kärlek till sonen fick henne att göra uppoffringar för hans skull. Hon visste hela tiden att det inte var sant att han var den skyldige. Hon strävade efter att sanningen skulle segra, och det gjorde den, även om det tog tid.
Resultatet av hennes ansträngningar i sanning och kärlek blev att hennes son släpptes fri och att både han och hon fick ett nytt liv.
Bön får vara präglad av sanning och kärlek, som ju hör till Guds väsen.
I evangeliet säger Kristus: ”Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm när han ber om en fisk”. Om en jordisk far är god och ger goda gåvor åt sina barn, hur mycket mer skall då Gud, som är helt god, svara på äkta böner på ett gott sätt.
I den första läsningen hörde vi hur Abraham ber att staden Sodom skall skonas.
Det är en form av förbön. Förbön är bön för andra. Bön innehåller en relation till Gud, den helt gode. Genom bön kan det tillföras en godhet som får det goda att väga över, och det onda att drivas bort.
Enligt evangeliet är ”Fader vår” en bön som Jesus lärde sina lärjungar efter att en av dem bett Jesus om att han skulle lära dem att be.
I evangeliet sägs: ”Fader, låt ditt namn bli helgat”. Denna inledning till bönen uttrycker både tillitsfullt barnaskap och en hållning av vördnad.
Uttrycket ”Låt ditt namn bli helgat” visar på en aktning inför någon som är större än vi människor och som är helig.
Bön får innehålla båda aspekter, både barnets tillit och förtroende och en vördnad inför Gud, den helige.
På ett annat ställe i bibeln sägs att Gud känner människors tankar och att även om någon inte skulle förmå att formulera muntliga eller skriftliga böner, så förstår Gud ändå. Det viktiga är att vända sig till Gud.
Naturligtvis är ändå muntliga böner värdefulla och just den muntliga bön som Jesus lärde sina lärjungar, Fader vår, intar en särställning bland böner.
Bönen är riktad till Gud, fadern, och inleds just med ordet ”fader”.
Jesus levde själv i en ständig relation till sin himmelske far. När vi som söner och döttrar till Gud vänder oss till vår himmelske far är vi i relation till Gud, vår Fader som finns i himlen.
Bön innehåller alltså mycket mer än ord som uttalas. Äkta bön innebär att vara i relation till en himmelsk far.
När vi ber riktar vi ju oss till Gud, till Skaparen, och inte till något skapat.
Vi vänder oss inte till en sak, utan till alltings ursprung.
I samband med en konfirmation för en tid sedan, även om det inte var under själva gudstjänsten, bar ungdomarna T-shirts med en text som de själva fått vara med och bestämma.
Texten på dessa T-shirts löd: ”Gud – något helt annat än allt annat”.
Gud är verkligen något helt annat än allt annat. Ändå är Gud verksam i vår värld och vi får bl.a. genom bön lära oss att upptäcka hans närvaro genom tecken i skapelsen och i händelser Gud låter ske.
Vi får ta till oss Jesu uppmaning i evangeliet, att be, och att fortsätta att be.
Han säger: ”Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.”
