I dagens läsningar talas om att vara på väg. Profeten Elisa bröt upp för att följa profeten Elija, berättades det om i första läsningen. I evangeliet beskrivs hur Jesus är på vandring tillsammans med sina lärjungar. I evangeliet hör vi bl.a. hur Jesus säger till en person: följ mig!
I andra läsningen hör vi uppmaningen: ”låta er ande leda er!”
Särskilt nu i semestertid då många är på resa är det befogat att ställa frågan:
Hur kan man låta den helige Ande leda under en resa?
Det finns naturligtvis olika aspekter kring Andens ledning. Till exempel kan man betrakta målet, som ju är mycket viktigt.
Men också själva resan, vägen, är viktig. Då kan man också betrakta den helt konkreta vägen ur ett andligt perspektiv.
För drygt en vecka presenterades ett dokument från Vatikanen som innehåller riktlinjer för omsorg om människor som färdas på vägar.
I dokumentet påpekas bl.a. hur mobila, rörliga, människor är i våra dagar.
Att människor reser är i och för sig inte ett nytt fenomen. I denna söndagens gammaltestamentliga läsning och i evangeliet beskrivs ju resor.
I dokumentet sägs att rörlighet och att vara på väg har karaktäriserat mänskligt beteende från historiens början och att det är ett uttryck för människans natur och för mänsklig kulturutveckling.
I våra dagar har resor och transporter ökat och det finns i vår tid exempelvis bilar. Att det finns bilar kommer vi här i Västerås att påminnas om i slutet av veckan. Då är det Power Meet och tusentals bilar kommer att rulla på vägarna.

Dokumentet från Vatikanen förklarar att trafiken har ökat i världen.
Ungefär 1980 stod jag cirka 30 våningar upp i ett hus i Warszawa, kulturpalatset. Jag såg ut över staden och jag minns hur relativt tomt det då var på gatorna. Bussar och taxibilar men i övrigt inte så många personbilar.
När jag för två år sedan, 25 år senare, stod på samma plats och åter blickade ner över staden var scenen helt annorlunda. Det som var en stor del av förändringen var att det nu fanns mängder av personbilar på gatorna.

Bilismen har fört med sig problem. Trafiken kan vara farlig och många har skadats eller till och med dödats. Miljöproblem finns också, som till exempel buller, luftföroreningar, förbrukning av råvaror och så vidare…
I Vatikandokumentet förklaras att många tillbringar mycket tid i bilar. Det är då bra om den tiden används väl.
Dokumentet förespråkar att onödigt bruk av bilar undviks.

Det finns naturligtvis också fördelar med bilar. Både människor och gods kan transporteras och det kan skapas kontakter och ges möjlighet att få nya intryck o.s.v.

Dokumentet förklarar vidare att Kristus säger om sig själv att han är vägen, sanningen och livet. Kristus är alltså vägen. Var och en som följer Kristus kommer att gå fram på livets väg.
De som känner Jesus Kristus är försiktiga när de kör bil. De tänker inte bara på sig själva och är inte bekymrade om att koma fram till sitt mål med stor brådska.
De ser på andra som bröder och systrar, som Gus söner och döttrar. Denna attityd får en kristen bilförare ha.

I dokumentet beskrivs också psykologiska aspekter som kan finnas hos chaufförer. Det kan förekomma att människor liksom identifierar sig med sin bil och upplever att bilen förökar deras makt. Det kan förekomma att människor upplever fartens spänning som medför att deras känsla av makt blir större.

Det kan också förekomma att bilägare använder sig av sina bilar för att skryta och det kan även förekomma att avundsjuka väcks upp.
När någon prisar och upphöjer sin egen bil kan det vara sig själv som ägaren prisar. Det förekommer också att en del förare, särskilt unga, skryter över hur fort de kört.
Enligt dokumentet från Vatikanen kan det förekomma att bilar liksom tar fram ”primitiva” sidor hos en människa. Men det behöver inte vara så.
En bilförare kan lära sig självbehärskning, artighet, vänlighet, generositet och att vara förnuftiga.
Det är oklokt att köra som om det inte fanns några risker. Inställningen, attityden, vid bilkörning bör vara samma som när farliga verktyg används.
En chaufför får vara medveten om riskerna vid bilkörning och se till att det finns rimliga marginaler.
Påven Paulus VI har sagt att ”för mycket blod spills varje dag i en absurd tävling om hastighet och tid”.
I dokumentet från Vatikanen uppmanas också personer att göra korstecknet inför en resa. Korset visar på honom som leder oss på vägen, Jesus Kristus.
Det påminns också om det fina i att ha exempelvis rosenkrans, bilder, medaljonger m.m. i bilen för att påminna om Guds närvaro.

Om några dagar kommer alltså tusentals bilar att fylla vägar här i Västerås under Power Meet. Vissa av bilarna är mycket dyrbara. För en del bilägare betyder deras bil mycket. Vi får be att människor får rätt förhållande till Gud, och att han hjälper dem att förhålla sig till bilar på rätt sätt.