Temat inbjuder oss satt reflektera inom två viktiga områden.
Barnuppfostran är det ena området. Det andra området är kanske inte lika tydligt, men inte mindre viktigt, det är uppfostran av media.

Det är en komplex utmaning som möter uppfostran i våra dagar när vi betraktar det stora inflytande som media har. En aspekt av detta fenomen är globaliseringen som har underlättats av den snabba tekniska utvecklingen. Media formar en kulturell miljö. Det finns de som menar att media formar och påverkar på ett sätt som medför att media kan konkurrera med både skolan, kyrkan och kanske till och med hemmet. Det har påståtts att verkligheten för många är vad media betraktar som verkligt.

Förhållandet mellan barn, media och uppfostran kan betraktas från två perspektiv: hur barn formas av media, och hur barn kan uppfostras och hjälpas så att de på rätt sätt använder sig av media och svarar på information från media.
Det finns dels ansvar hos dem som framställer media och det finns också behov av en aktiv och kritisk hållning hos dem som läser, ser och hör på media av olika slag.
Inom denna ram är det viktigt att hjälpa och uppfostra barn så att de använder media på ett sätt som är gott för deras kulturella, moraliska och andliga utveckling.

Hur kan detta gemensamma goda skyddas och uppmuntras? Föräldrarna har ett ansvar för att uppfostra barn så att de använder media med urskiljning.
De har både rätten och plikten att hjälpa sina barn att utforma samvetet så att de bedömer exempelvis vilka TV-program som är lämpliga att se på och vilka som inte är lämpliga.

Utbildning i användning av media bör vara positiv. Barn som möter sådant som är vackert och moraliskt rätt får hjälp att utveckla uppskattning för det som är gott och får förstånd att urskilja.
Det är här vikigt att betrakta det grundläggande värde som föräldrarnas egna exempel är och att föräldrar kan hjälpa sina barn att upptäcka god litteratur, fin konst och musik på god nivå.
Skönhet, en slags spegel av det gudomliga, inspirerar och ger liv åt unga hjärtan och tankar. Fulhet kan ha en deprimerande påverkan på attityder och beteenden.

Liksom utbildning i största allmänhet kräver utbildning i användande av media ett rätt användande av mänsklig frihet. Detta är ett ansträngande uppdrag.
Ofta presenteras frihet som ett sökande efter nöje eller nya erfarenheter.
Detta är inte en verklig frihet.
Frihet handlar om ett svar på Guds ”ja” till mänskligheten, Gud kallar oss att välja det som är gott, sant och vackert.
Föräldrar vakar över denna frihet medan de gradvis ger sina barn allt större frihet och introducerar dem i den djupa glädjen i livet.

Denna hjärtliga önskan hos föräldrar och lärare att uppfostra barn i det som är skönt, sant och gott kan stödjas av mediaindustrin om den uppmuntrar sådant som motsvarar människans grundläggande värdighet, det sanna värdet av äktenskap och familjeliv och de positiva målen för mänskligheten.

Det kan sägas att många människor som är verksamma inom mediavärlden önskar att göra vad som är rätt, men vi måste också uppmärksamma på att de som är verksamma inom mediaindustrin kan vara utsatta för etiska dilemman i samband med att det kan finnas konkurrenter som sänker standarden.
Det finns trender där det produceras program och produkter, och här inkluderas animerade filmer och videospel, som i underhållningssyfte upphöjer våld och framställer anti-sociala beteenden. Det är ännu värre när dessa program och produkter riktar sig till barn och ungdomar.

I detta sammanhang kan vi se kontrasten mellan Kristus, som ”lade sina händer på barnen och välsignade dem” (Markus 10:16) och de som ”leder vilse….de små” och för vilka ”det skulle vara bättre att en kvarnsten händes runt deras hals” (Lukas 17:2).
Jag uppmanar åter beslutsfattare i mediaindustrin att uppmuntra producenter att vaka över det gemensamma goda, att uppehålla sanningen, att skydda enskild mänsklig värdighet och uppmuntra respekten för familjens behov.

Kyrkan är själv, i ljuset av det frälsningens budskap som är anförtrott henne, också en lärare i mänsklighet och välkomnar tillfällen att ge stöd år föräldrar, uppfostrare, personer verksamma inom media, och unga människor.
Framför allt önskar kyrkan att dela en vision av mänsklig värdighet som är så central i all värdig mänsklig kommunikation. ”Genom att se med Kristi ögon, kan jag ge till andra mycket mer än bara det som de behöver till det yttre, jag kan ge dem en kärlekens blick…” (ur encyklikan ”Deus Caritas Est” 18)

Från Vatikanen,
Påven Benedikt XVI

Sammanfattande översättning av Björn Göransson