Det hände en gång att en liten flicka följde med sina föräldrar på en semesterresa. På kvällen samlades familjen i sin segelbåt och det var dags att be aftonbön. Man bad dels tillsammans, men det fanns också möjlighet för var och en i familjen att be högt om vad som helst. Den lilla flickan bad då för hennes lekkamrat. Hon bad att hennes lekkamrat inte skulle vara ledsen över att hon själv inte kunde leka med henne eftersom hon var på semester. Hon bad att lekkamraten skulle förstå att hon tänkte på henne även om just då inte kunde träffas.
Denna lilla flicka var hos sin lekkamrat i bön. Det finns olika sätt att vara hos varandra. Inte alltid kan t.ex. vänner träffas och umgås med varandra.
Men vänner kan alltid be för varandra.
Idag, på Kristi himmelfärdsdag, tänker vi på att Kristus är hos sina lärjungar, och att han också lämnar dem för att sedan vara med dem på ett annat sätt.
Först ser hans lärjungar honom och han talar till dem, sedan försvinner han så att de inte längre ser honom. Men Jesus överger inte sina lärjungar.
Han har förberett dem på att han ska vara hos dem på ett nytt och annorlunda sätt. Han bryr sig lika mycket om sina lärjungar som tidigare, han är lika mycket deras vän som förr, men lärjungarna får möta honom på andra sätt än tidigare.

Jesus fanns inte bara hos sina tolv lärjungar en gång för länge sedan, han finns också här hos oss idag. Vi är också Jesu lärjungar och hans vänner. Jesus bryr sig om oss och ber för oss också.
När Jesus lämnade sina tolv lärjungar och for upp till himlen var det för att sedan komma tillbaka till dem, och inte bara till dem utan till kristna i olika tider på olika platser. Han kommer också till oss här i Västerås år 2007.
Som uppstånden är Kristus överallt, också här.

Vad vi i den heliga mässan ser är ett bröd, men vad vi förstår med vår tro är att Jesus kommer till oss i brödets gestalt. För de barn som idag för första gången tar emot Jesus i den heliga kommunionen gäller för var och en att han eller hon får bli medveten om att Jesus kommer till just mig. Han kommer till mig och tar emot mig precis sådan jag är.
Särskilt barn behöver näring. Det behövs mat för att få krafter att växa och utvecklas.
Brödet, Kristi kropp, i den heliga kommunionen, är litet, smakar nästan inget och är inte till för att mätta våra kroppar. Vi behöver alla, antingen vi är barn eller vuxna, växa till vår inre människa, växa andligt. Det är inte bara det yttre som behöver växa och utvecklas hos ett barn, utan också det inre, det andliga.
Vi behöver näring för att växa i vårt liv tillsammans med Gud och på så sätt mogna och utvecklas.
Även när kroppen har slutat växa och vi blivit vuxna behöver vi Kristus och hans kyrka för att fortsätta och mogna i vårt inre, i vår andliga människa.

Det är inte bara barn som behöver möta och ta emot Kristus för att växa och utvecklas, det behöver vi alla, hela livet genom.

Vi behöver också vara exempel för varandra. Barnen som idag tar emot den heliga kommunionen är fina exempel för oss alla. De har förberett sig ordentligt. I flera år har de lärt sig om vem Jesus är och vad han gjort och vad han vill göra för oss.
Att ta emot Kristus själv i den heliga kommunionen är mycket stort och värdefullt. Det är en fantastisk gåva Gud ger till oss och varje gång vi tar emot den heliga kommunionen behöver vi förbereda oss inför denna stora gåva.
Föräldrar och andra får också tänka på sitt ansvar för barnen och sträva efter att själva vara goda exempel på hur man lever som kristen.

I evangelietexten berättas att Kristus lyfter sina händer och välsignar sina lärjungar. Fram till nu har barnen i den heliga mässan fått var sin personliga välsignelse. Att få Guds välsignelse är ett uttryck för välgång, en bön om att det ska gå väl och en önskan om att ta emot allt gott Gud vill ge.
I denna mässa blir det annorlunda för barnen. Istället för att ta emot en personlig välsignelse får idag varje barn inte bara ta emot en välsignelse från Kristus, utan får till och med ta emot Kristus själv under brödets gestalt.
Sedan, i slutet av mässan får vi alla ta emot en gemensam välsignelse.
Det berättas i evangeliet att Jesus lyfte sina händer och välsignade sina lärjungar.
Det berättas i evangeliet att lärjungarna blev glada efter att Jesus välsignat dem.
Inte bara en blev glad, utan alla blev glada, en gemensam glädje över Guds välsignelse. Vi får alla vara glada över att Kristus är hos oss, att han vill oss väl och att han välsignar oss.
Det berättas också i evangeliet att lärjungarna sedan samlades i templet och prisade Gud. Vi får också fortsätta att samlas i kyrkan för att tacka Gud och be till honom. Vi får känna oss hemma här i kyrkan och samlas här, inte bara idag utan många andra dagar i framtiden. Vi vet inte hur det kommer att bli i framtiden. Kanske är det en hel del som kommer att ändras och bli annorlunda. Men vi vet att Jesus är densamme också i framtiden. Vi får komma ihåg att Kristus håller det han sagt och lovat oss:
”Jag är med er alla dagar till tidens slut.”