I den evangelieberättelse vi nyss lyssnat till möter vi lärjungar i olika sinnesstämningar. Det berättas att de först är rädda, sedan glada.
Rädslan byts också mot frid och för lärjungen Thomas ersätts hans tvivel med tro.

Om vi börjar med att betrakta den stämning som först omgav apostlarna, rädsla, så är den verkligen förståelig. De hade tidigare bevittnat att deras avhållne Herre och mästare blivit arresterad, bortförd, slagen, korsfäst och dödad.

Om Kristus, som de följt under flera år, blev behandlad på det sättet, hur skulle det då bli för lärjungarna själva? Att de låst in sig av rädsla kan vi förstå. Det var farligt för dem att bekänna sig till Kristus.

När det sedan gäller den glädje lärjungarna kände när Kristus plötsligt stod levande mitt ibland dem – då är det inte bara så att vi kan förstå något av lärjungarnas glädje som om vi betraktar lärjungarna utifrån.

Vi har själva samma orsak att vara glada som apostlarna. Kristus har uppstått. Han lever. Uppståndelsen är lika verklig idag som för de första lärjungarna. Vi kan själva få erfara samma glädje över den uppståndne Kristus som de första lärjungarna. Även om vi idag inte lever i ett land där vi behöver vara så rädda att vi stänger oss inne kan det ändå då och då upplevas att det finns sådant som förorsakar rädsla.

Det finns olika typer av rädsla. Om en lastbil i hög fart kommer nära oss kan vi reagera genom att plötsligt bli rädda. Det var inte den typen av rädsla som lärjungarna kände. Det kan finnas en rädsla som hör samman med ängslan över att inte bli accepterad, en rädsla och oro kring vad andra ska tänka och tycka, en rädsla över att inte bli omtyckt. När den uppståndne Kristus kommer till sina lärjungar får de på nytt erfara den omsorg, omtanke och värme som utgår från honom.

Det är idag barmhärtighetens söndag. Lärjungarna i evangeliet får erfara Kristi barmhärtighet. De blir glada när de återser honom. Dels därför att de åter möter honom som en kär vän som de håller av. Också därför att Kristus sprider en barmhärtighet bland lärjungarna som gör att de genom att se honom då också ser på varandra med större barmhärtighet. Genom att lärjungarna tar emot Kristus blir de också mer öppna för varandra och själva mer barmhärtiga. Rädsla över att inte vara accepterad och omtyckt försvinner och istället sprids en stor glädje och trygghet.

Kristus säger till lärjungarna: ”Frid åt er alla”. Oron försvinner och ersätts med den frid som Kristus ger.

Lärjungarna var olika varandra. De kom från skilda miljöer. Ändå var de enade. Kristus enade dem. Hans närvaro medför att de ser olikheter i ett nytt ljus. Olikheterna splittrar inte lärjungarna utan medför istället att de kompletterar varandra. Olikheterna bidrar till mångfalden. Kristus sprider både frid till lärjungarna och frid och fred mellan dem.

När lärjungarna såg Kristus blev de alltså glada. De blev glada över Kristi närvaro och över varandra. Den frid som Kristus skänker sprids inte bara från honom själv till den som möter honom utan också vidare från den som mött Kristus till andra.

Om vi betraktar bilden som framställer Kristus så som syster Faustyna såg honom upptäcker vi att det utgår strålar från hans hjärta, en vit och en röd. Strålarna betecknar dopets och eukaristins sakrament som utgår från Kristus. Kristi närvaro som uppstånden bland oss förmedlas genom kyrkans sakrament. Där möter vi honom. Det är i mottagande av sakrament, i gudstjänst, bön, som vi får möta samme uppståndne Herre som de första lärjungarna.

Evangeliet berättar också om en lärjunges väg från tvivel till tro. Tomas, som först inte var med när den uppståndne visade sig för de andra lärjungarna, kunde först inte dela deras erfarenheter av att ha mött den uppståndne. Kanske Thomas såg något hos de andra lärjungarna som gjorde honom nyfiken och inspirerade honom till att själv vilja möta den uppståndne. Den uppståndne hade varit bland de andra lärjungarna och skänkt dem frid och glädje. Thomas märkte det och ville själv för egen del få del av den frid och glädje som Kristus skänkt de andra.

Hans önskan blev uppfylld. Kristus visar sig för Thomas och säger: ”Tvivla inte utan tro.” Kristus säger vidare: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror”. Ibland väljer Kristus att visa sig på mycket påtagliga sätt. Han visade sig som uppstånden för aposteln Thomas. Han visade sig för den polska nunnan Sr. Faustyna. Inte alltid väljer Kristus att visa sig på dessa påtagliga, synliga sätt.

Kristus har uppstått och lever. Han finns vid vår sida och vill ersätta omotiverad rädsla över att inte vara omtyckt och accepterad med frid och glädje. Han vill ge oss sin barmhärtighet och vill att vi sedan förmedlar den till andra. Han vill också idag, som för Thomas, leda människor från tvivel till tro.