Det finns inom kyrkan olika sätt och tekniker som används för att försöka förstå bibelns budskap. Det förekommer bl.a. att det spelas teater där deltagarna får gå in i olika roller i en bibelberättelse. Det förekommer också som en teknik att någon läser en berättelse i bibeln och försöker tänka sig att vara en person i berättelsen och genom att gå in i den rollen tänka sig in i hur han eller hon erfar mötet med Kristus. Var och en kan föreställa sig att vara den kvinna vi möter i evangeliet och försöka förstå vad mötet med Kristus innebar för henne.
Genom att göra detta kan vi finna likheter i vår egen situation idag och få större förståelse för hur Jesus möter oss och vad han vill ge henne.

Den kvinna som det berättas om i evangeliet har råkat ut för något som inte bara är pinsamt och nervärderande utan också i den tidens kultur mycket farligt.
Hon har blivit ertappad med att ha begått äktenskapsbrott.
Den tidens lag föreskrev att straffet för detta skulle bli stening. Att bli stenad innebär att helt konkret utsättas för att andra kastar ilska och aggressioner i form av stenar. Stenarna träffar kroppen och slår sönder den. En fullbordad stening leder till döden.
Det finns också i våra dagar kulturer där det förekommer stening. Det är inte så vanligt. Däremot är det tyvärr inte alls ovanligt att mental vrede, ilska, och aggression kastas mot människor. Mobbning förekommer inte bara på skolgårdar utan även i olika former i många sammanhang.

Kvinnan i evangeliet har alltså bryskt ryckts iväg. Vi kan föreställa oss att vi är i hennes situation. Arga och hatiska blickar riktas mot henne. Hon står ensam inför en skara människor som fulla av vrede är beredda att kasta stenar mot henne. Hon upplever att hon står inför döden.
Just i den situationen möter hon honom som är livet själv, Jesus.

När han kommer in i bilden förändras allt.
De skriftlärda och fariseerna ställer kvinnan inför Jesus och säger: ”Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott”. De förklarar att lagen föreskriver att sådana kvinnor ska stenas och de frågar Jesus vad han säger.
Om vi föreställer oss att vi är i kvinnans situation kan vi anta att hon är mycket rädd och spänt väntar på vad Jesus ska svara. Först svarar han inte alls utan är tyst. Han böjer sig ner och ritar på marken. Ibland kan tystnad tala starkare än diskussioner. Genom tystnaden bereder Jesus marken för det han vill säga.
Så lyfter han blicken och säger: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne”. Som ett resultat går de skriftlärda och fariseerna en och en därifrån. Kvinnan är nu ensam med Jesus.
Mötet med Jesus hade alltså fört med sig att allt vänt för kvinnan.
Han vände de skriftlärdas fokus från en annans synd till deras egna synder.
Jesus vände deras ilskna blickar från en försvarslös och utsatt kvinna till att istället blicka in i deras eget inre. Han sade: ”Den som är fri från synd skall kasta första stenen.” Ingen var fri från synd och ingen sten blev kastad.
Den kollektiva vrede som tidigare riktats mot henne hade vänts bort.

Vi tänker oss att vi är kvinnan i berättelsen. Jesus såg på henne med helt andra ögon än de skriftlärda.
De såg på henne med vrede, utan förbarmande.
Jesus såg på henne med barmhärtighet. Hon mötte någon som inte bara ville att hon skulle leva vidare utan också få del i livets fullhet.
Han såg inte på henne nervärderande utan på ett sätt som gjorde att hon kände sig värdefull. Han inte bara kände med och för henne utan gav henne en nyskapande kärlek som trodde på hennes förmåga till det goda.

När kvinnan blivit ertappad på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott medförde det att hon ställdes inför de skriftlärdas hårda dom.
Jesus sade istället till henne: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer”.

Mötet med Jesus innebar för kvinnan att från att bli dömd bli fri och få nya möjligheter. Det vände från att vara utsatt för en folkhops obarmhärtiga blickar och hat till att möta Jesu barmhärtighet. Det vände från att stå ensam och försvarslös till att upptäcka att Jesus fanns med på hennes sida.
Det vände från att från att vara fasttagen och låst till att bli fri och höra Kristi ord: ”Gå nu och synda inte mer”.

Vi kan alltså föreställa oss att vi är kvinnan i evangeliet. Kristus gav henne nåd istället för straff. Han gav henne liv istället för död, han gav henne barmhärtighet och nyskapande kärlek och gjorde henne fri.
Mötet med Kristus betydde allt för henne.

Vi har alla möjlighet att gå till bikt och särskilt nu i fastetiden uppmanar kyrkan oss att göra det. När vi biktar är vi inför Kristus och får där bekänna våra synder.
Även om vi inte begått samma synd som kvinnan i evangeliet kan ingen av oss säga sig vara utan synd.
Vi ska inte, som de skriftlärda i evangeliets berättelse, bekymra oss om andras synder utan om våra egna. Att döma andra kan vara en synd i sig. De skriftlärda i evangeliet stirrade sig blinda på kvinnans synd men de såg inte högmodets synd hos sig själva.
Jesus säger i ett annat sammanhang om några att de ser flisen i den andres öga men inte bjälken i sitt eget. Det innebär alltså att det kan finnas de som dömer andra hårt samtidigt som de utan att veta om det är mycket värre själva.

När kvinnan mötte Jesus förändrades allt för henne. Är vi beredda att i bikten möta Kristus och där liksom kvinnan i evangeliet möta hans barmhärtighet?
Kristus säger i evangeliet till kvinnan som han gjort fri: ”Gå och synda inte mer”
Efter en bikt säger prästen: ”Gå i Herrens frid”. Förlåtelsen i botens sakrament ger fred med Gud och en inre frid. Den gör oss fria.