Kära bröder och systrar i Kristus

Öknen - i Bibelns språk betyder ensamhet, botgöring, försakelse (uppoffring), viktiga beslut i livet. Det är det som Evangeliet erbjuder oss i början av fastetiden.
Många store män drog sig ofta bort från världens larm, gatubuller, för att söka kreativa tankar i tysthet och på så sätt förbereda sig till stora verk. Man kan säga att alla helgon var å ena sidan i ensamhet. I gatubuller är det svårt att träffa Gud.

Den som vill hjälpa andra i frälsningen den måste ofta lämna dem och gå till avskilda platser, där man bättre kan höra Gud. Efteråt kan de komma tillbaka för att berätta vad Gud sade. Helgonen gick till avskilda platser men inte för att stanna där.
På samma sätt gjorde Gud. Han gick till öknen för att prata bara med Gud Fader. Efter fyrtio dagars botgöring och fasta kom han tillbaka till människor och offrade dem sin lära och sitt blod.

Efter fyrtio dagars fasta avlägger Jesus livets prov och väljer sitt livs väg. Den långa fastan, tom mage och första frestelse. Godhet och det onda, Guds Son och djävul, träffades öga mot öga. ”Om du är Guds Son, så befall stenen där att bli bröd.” Satan vill ändra Jesu livsväg. Han föreslår Jesus att bli magens tillbedjare.
Han vill att Jesus ska visa sin makt genom att förvandla sten till bröd. Om Jesus skulle ha lyssnat på djävulen då skulle han kunna vara ”världens bagare” men säkert inte vår frälsare.
Jesus svarade: ”Människan skall inte leva bara av bröd.” Jesus kom till oss för att mata själar som är hungriga efter Gud, sanning och kärlek. Givanni Papini skrev: ” Om Jesus skulle ha förvandlat stenar till bröd på sin väg ... till och med hundar skulle komma till hans fest.” Men vår själ skulle vara tom.
Den lede frestaren ger inte spelet förlorat. Han offrar Jesus till och med det som inte är hans, nämligen alla riken i världen, makt och härlighet. Det finns bara ett villkor, knäböja inför satan, tillbe honom. Det finns ett talesätt: Bli helvetets tjänare så ska du vara världens herre. Mycket frestande och lockande förslag. Men Jesus kastar bort det. Han säger: ”Herren, din Gud, skall du tillbe. Och endast Honom skall du dyrka.”
Rättfärdighetens, sanningens och kärlekens rike är mera värt än alla riken i världen. Bara Gud är världens herre och bara honom kan man tillbedja.
Men den besegrade frestaren prövar lyckan en gång till. Han erbjuder Jesus ett farligt hopp. Om Han verkligen är Guds Son så ska Guds hand hjälpa Honom. Det är den sista frestelsen. Jesus svarar: ”Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.” Jesus kom inte till oss för att visa oss olika halsbrytande trick (knep) eller roa sig med under och mirakel inför en sensationslysten folkmassa.

Satan frestar Jesus. Det är inte konstigt. Han vill alltid erövra det som är rent och heligt. Överleva sitt liv är inte det samma som vandra över en slätt. Vår väg är gropig och full av frestelser. Vi sätts också på prov. Vi måste välja Gud eller satan, det goda eller det onda, synd eller helighet, trohet eller förräderi (otrohet). Frestaren använder allt och alla för att gripa oss. Oftast använder han våra svagheter och böjelser.

”Herren, din Gud, skall du tillbe. Och endast Honom skall du dyrka.” Det är vårt livs urgamla mening. Dagens Evangelium påminner oss om detta och varnar oss för att inte förhandla med frestaren. ”den som går med satan till krogen måste alltid betala räkningar.” (Kreiten)

Amen.