Åter vänder kyrkan sina blickar till dem som lider och påkallar uppmärksamhet inför de obotligt sjuka, av vilka många är döende. Dessa människor finns på alla kontinenter, särskilt på platser där fattigdom och svårigheter förorsakar svåra lidanden. I medvetenhet om detta lidande kommer jag (påven Benedikt) att vara andligt närvarande under världsdagen för de sjuka, förenade med de som samlas för att diskutera situationen för de obotligt sjuka i vår värld och för att uppmuntra kristna gemenskaper i deras vittnesbörd om Herrens barmhärtighet.

Sjukdom för oundvikligen med sig tillfällen av kris och nykter konfrontation med den egna personliga situationen. Förbättringar beträffande medicinsk vetenskap kan ofta bidra med nödvändiga förutsättningar för att möta utmaningen, åtminstone när de gäller de fysiska aspekterna.

Det mänskliga livet är emellertid begränsat och leder förr eller senare till döden. Detta är en erfarenhet som varje människa är kallad till och inför vilken var och en måste vara förberedd.

Trots framgångar inom medicinsk vetenskap finns det inte bot för alla sjukdomar och på sjukhus och i hem runt omkring på jorden möter vi lidande hos många bröder och systrar som är obotligt sjuka. Dessutom finns det många miljoner människor i vår värld som fortfarande lever i omständigheter där de saknar tillgång till medicinska resurser som de är i starkt behov av, ofta medicinska behov av basala slag, vilket medför att antalet av människor som betraktas som ”obotliga” har ökat betydligt.

Kyrkan önskar att stödja de obotligt sjuka och döende genom att uppmuntra strävanden som bidrar till att eliminera orsaker till många sjukdomar och genom att uppmana till en förbättrad omsorg om de döende och vård för de som inte har tillgång till rätt medicinsk behandling.

Det finns behov av att skapa handlingsmönster som leder till omständigheter där människor kan bära också obotliga sjukdomar och möta döden på ett värdigt sätt. Det är här nödvändigt att åter betona behovet av mer palliativa vårdcentraler som erbjuder de sjuka mänsklig hjälp och också den andliga omsorg som behövs. Detta är en rättighet som varje människa har.

Jag (påven) vänder mig nu till er, mina kära bröder och systrar, som lider av obotliga sjukdomar. Jag uppmuntrar er att betrakta den korsfäste Kristus lidande, och, i förening med honom, vända er till Gud, Fadern, i fullständigt förtroende till att allt liv, och särskilt era liv, är i hans händer. Förlita er på att era lidanden, förenade med Kristi lidanden, kommer att bära frukt. Jag ber Herren att styrka er tro på hans kärlek, särskilt i de svårigheter ni upplever.

Det är min förhoppning att, var ni än befinner er, att ni alltid ska få andlig uppmuntran och den styrka som behövs för att få näring till er tro och föra er närmare Livets Fader.

Genom präster önskar Kyrkan att tjäna er och stå vid er sida och hjälpa er när ni behöver det. Kyrkan önskar att genom sina tjänare göra Kristi kärleksfulla barmhärtighet närvarande inför de som lider.

Må den heliga jungfrun, vår Moder, trösta de som är sjuka och uppehålla och styrka de som har gett sina liv, som goda samariter, till att läka fysiska och andliga sår hos dem som lider.

Förenad med var och en av er i bön skänker jag hjärtligt min apostoliska välsignelse som ett tecken på styrka och frid i Herren.