Med den heliga familjen från Nasaret som bild för alla familjer ber påven oss att reflektera över villkoren för alla migrantfamiljer.
Evangelisten Matteus berättar att strax efter Jesu födelse tvingades Josef att mitt i natten bege sig till Egypten.
Han tog med sig barnet och dess moder för att komma undan en fara.
När den landsflyktiga familjen från Nasaret, Jesus, Maria och Josef emigrerade och sökte tillflykt i Egypten blev de ett exempel och ett stöd för alla flyktingar som tvingats överge sitt hemland, sina älskade släktingar, grannar och vänner för att flytta till ett främmande land.
I den olycka, som familjen från Nasaret upplevde, då de tvingades söka tillflykt i Egypten, anar vi de smärtsamma villkor som drabbar flyktingar.
Vi kan se svårigheter som migrantfamiljer drabbas av på grund av lidanden och förödmjukelser.

Temat för världsdagen för migranter och flyktingar, ”migrantfamiljen” understryker kyrkans engagemang. Migrantfamiljen möter många svårigheter på sin väg. Migrantfamiljen måste få möjlighet att känna samröre och delaktighet så att det blir en harmonisk utveckling.
Det finns en internationell överenskommelse som syftar till att försvara de migrerade arbetarna och deras familjemedlemmar. Kyrkan stöder denna överenskommelse.
Även om mycket redan har gjorts för att integrera migrantfamiljerna, återstår fortfarande mycket att göra.

När det gäller flyktingfamiljernas integrering skriver påven att han känner det som sin plikt att uppmärksamma flyktigfamiljerna och deras villkor.
Kyrkan stöder återförening av kärnfamiljer där familjemedlemmarna tidigare levt skilda från varandra.
Det kan finnas personer som har personliga svårigheter till följd av de trauman och den känslomässiga stress som de genomlidit.
Olika personer får hjälpas åt för att läka psykiska och känslomässiga sår.

Det är viktigt att respektera sina medmänniskor, också naturligtvis flyktingar och migranter. Det är viktigt att visa sann och äkta kärlek. Det är nödvändigt att uppmuntra dem som förlorat tron på sig själva, att återfinna den.
Allt måste göras för att garantera familjernas rättigheter och värdighet samt se till att de får de bostäder de behöver.
Flyktingar uppmanas att inta en öppen och positiv attityd gentemot det samhälle de kommer till och vara beredda att acceptera erbjudanden om att tillsammans bygga upp ett samhälle som kan bli ett ”gemensamt hushåll” för alla.

Bland migranterna finns en grupp som särskilt måste uppmärksammas.
Det gäller studenter från andra länder, som är långt hemifrån och som saknar tillräckliga språkkunskaper och är utan vänner. Ofta har de fått ett stipendium som inte täcker deras behov. Kyrkan försöker att göra tillvaron lättare för dessa unga studenter. Genom att ge dem kontakter med familjer, som är villiga att erbjuda gästfrihet och göra det lättare för dem att lära känna varandra, hjälper Kyrkan dem att integreras i städerna som tagit emot dem. Unga människor som lämnar sitt eget land för att studera kan utsättas för problem av olika slag.

Påven förklarar att världsdagen för migranter och flyktingar får bli ett tillfälle att främja medvetandet om migrantfamiljernas behov och problem och om deras positiva utvecklingsmöjligheter.
Påven förklarar att Aposteln Paulus ord ”caritas Christi urget nos” (2 kor 5:14: Kristi kärlek lämnar mig inget val) uppmanar oss att särskilt ge oss av oss själva, till våra bröder och systrar som har det största behovet.

Med dessa tankar åkallar jag (påven) Gud om bistånd till var och en och skänker er alla min apostoliska välsignelse.

Vatikanen 18 okt. 2006
Påve Benedictus XVI