I evangeliet berättas att några österländska stjärntydare kom till Betlehem för att hylla Jesusbarnet. De fick färdas en lång väg innan de nådde sitt mål.
De påminner oss om att ett modernt fenomen, att människor reser, är mycket gammalt. Under året som gått har närmare 100.000 människor invandrat till Sverige. Att bosatta sig i ett nytt land innebär mer än att bara resa, det innebär att byta miljö på ett mer permanent sätt. De vise männen som vi firar idag, som lämnat sin hemmiljö för att hylla Kristus, kan lära oss något om modern folkförflyttning.
Att människor invandrat till Sverige är inte något nytt. Visserligen är förra årets siffra den högsta sedan mätningarna började, år 1875. Men det har funnits tider då exempelvis en mycket stor del av befolkningen av Stockholm haft bakgrund från ett annat land än Sverige. Tyska var en period ett vanligt språk i landets huvudstad. Det har också funnits en tid då kungen av Sverige talade franska och inte behärskade landets språk.
Sveriges nuvarande kung nämnde i sitt jultal för en tid sedan att utvandringen från Sverige till Nordamerika på 1830-talet och framåt, kom att få stor betydelse för Sverige. Kungen sade: ”Mer än en miljon svenskar utvandrade. Några kom tillbaka med nya intryck och ny kunskap. Utvandringen ligger till grund för de förbindelser med Nordamerika, som vi haft nytta och glädje av under mer än hundra år. Den har starkt påverkat utvecklingen på båda sidor om Atlanten.”

Vi kan anta att redan de tre vise männen från Österland kom tillbaka till sina hemtrakter och berättade om vad det varit med om i Betlehem. Även om det för de vise männen handlade om en person mer än om en plats, så finns det ändå beröringspunkter. Erfarenheter av möten med något nytt kan vara berikande, inte bara för den som gör erfarenheterna, utan även för dem som erfarenheterna förmedlas till.

Förra året var utlyst som ett mångkulturår här i Sverige.
Det har under det gångna året gjorts många fina erfarenheter av hur kulturer kan berika varandra. För de tre vise männen handlade det om mer än ett kulturutbyte. Kristus samlar alla kulturer i en enda mänsklighet. Olika kulturer splittrar inte mänskligheten utan berikar den och kan få samma mänsklighet att visa sig i olika färgnyanser.
De vise männen beger sig långt bort ifrån till den lilla staden Betlehem.
Där vänder de sig åt samma håll när de tillber Gud i mänsklig gestalt.
Detta kan ses som en bild för att alla människor, oberoende av var de kommer ifrån, oberoende av kultur, får rikta sig åt samma håll och har samma mål.

Att liksom de vise männen hylla Gud som blivit människa i Kristus innebär att tillbe någon som är född i tiden. Samtidigt innebär det att tillbe den om vilken vi säger i trosbekännelsen att han är ”född av fadern före all tid, Gud av Gud,
ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad….”

När människor från olika länder, på olika platser, i olika tidsåldrar, tillber Kristus, då går det utöver alla kulturella begränsningar.
Kristus står över tiden, han står över alla kulturer. Samtidigt föddes Kristus i en konkret tid, i en konkret kultur. Guds närvaro i den mänsklighet han själv skapat är inte abstrakt utan högst konkret.
I olika kulturer och i olika tider får människor i Kristi efterföljd verka för att Guds vilja förverkligas på jorden.

Olika kulturer kan berika varandra. Tänkt exempelvis på den matkultur som numera finns i Sverige. De olika smakerna från maträtter från flera länder kan hjälpa oss att föreställa oss den rikedom som kan ges när människor tar del av traditioner från olika länder.
När Sveriges kung, Karl XVI Gustav, höll sitt jultal sade han bl.a.:
”Många har kommit från andra länder till Sverige för att bosätta sig och verka här för kortare eller längre tid. Jag önskar att ni ska känna er välkomna. Jag hoppas att min tillönskan om gemenskap och harmoni i helgtider också ska nå fram till Er.
I såväl historisk som modern tid har invandrare från jordens olika hörn kommit till vårt land och i hög grad bidragit till att skapa ett bättre samhälle både materiellt och kulturellt….Förflyttningar över olika sorters gränser, geografiska, historiska och kulturella, ställer stora krav på anpassning. Historien kan berätta om många konflikter som följt i spåren av in- och utvandring. Vår tid är dessvärre inget undantag. Naturligt uppstår spänningar när människor med olika bakgrund och levnadsmönster kommer samman. Dessa möten kan ge oss erfarenheter som berikar, men de kan också frammana osäkerhet och oro.
För att bättre kunna hantera nya situationer behöver vi förebilder. Vi måste kunna få råd och vägledning, kunna tala om värderingar, om hur vi vill att vårt samhälle skall styras.”
Kungen sade alltså bl.a.: ”För att bättre kunna hantera nya situationer behöver vi förebilder”.
Var finner vi dessa förebilder? De tre vise männen som faller ner inför Jesusbarnet och hyllar det kan tjäna som förebilder. De befinner sig i en för dem okänd miljö, i ett fjärran land. De kommer från en kultur, något som ju alla människor gör. Men det absoluta för dem är inte deras egen kultur, utan den de tillber, Kristus.

Ingen kultur är absolut. Vi vet av erfarenhet att kulturer förändras. Men Gud är absolut. Han är oföränderlig. Han har blivit människa i Kristus och hjälper oss att vara förankrade i det bestående och oföränderliga, mitt i en föränderlig värld.

De tre vise männen kan tjäna som förebilder för människor från jordens fyra hörn. De visar på att man inte behöver överge eller förneka sin egen kultur, men alla behöver låta sig inspireras av Gud, som både står över och på något sätt finns med i varje kultur.
När det gäller förebilder och exempel på människor som lyckats hantera nya situationer och kulturella möten finns det många helgon i vår kyrka som kan verka inspirerande. Tänk också på missionärer som i olika miljöer och kulturer hjälpt andra att upptäcka Kristus, som förenar människor från olika sammanhang.

Idag, på trettondedag jul, betraktar kyrkan hur de österländska stjärntydarna kommer till den heliga familjen i Betlehem. Samma familj får senare fly.
Gud själv får i Kristus som barn vara en flykting när den heliga familjen flyr till Egypten.
Flykt med ett litet barn till ett annat land kan verka osäkert. Många flyktingfamiljer runt omkring på jorden har upplevt oro och osäkerhet när de fått lämna sitt hemland och begett sig till en ny och okänd tillvaro.
Då kan det vara tryggt att tänka på att också den heliga familjen har varit i en liknande situation.
Kristus, han som de vise männen kom för att hylla, lämnade platsen där hyllningen ägt rum. Kristus kan tillbes och hyllas överallt. Han är närvarande när människor utsätts för prövningar och de belastningar som det innebär att lämna en invand miljö.

Om vi liksom de vise männen riktar oss mot Kristus och hyllar honom, då riktar vi oss mot det bestående och trygga. Tar vi till oss den trygghet som finns hos Kristus, då kan vi både ta till oss det goda i den kultur vi är vana vid och öppna oss för andra kulturer.