Det finns en film som fått en hel del uppmärksamhet runt omkring på jorden och som för en tid sedan också visades här i Västerås. Filmens titel är ”Babel” och namnet syftar på en berättelse från Gamla testamentet om Babels torn.
Där berättas hur människor försöker bygga ett torn ända upp till himlen.
Man lyckas inte och resultatet blir istället språkförbistring, att man inte förstår varandra på samma sätt som tidigare.
I filmen ”Babel” skiftas scener där till synes helt skilda händelser i olika världsdelar utspelar sig. Det verkar inte finnas någon som helst koppling mellan de olika scenerna. Scenerna utmålar också hur människor missförstår varandra, också när de kommer från samma kulturer och talar samma språk.
I slutet av filmen förs de till synes helt olika handlingarna samman på ett oväntat sätt. Det som först verkar vara osammanhängande knyts samman.

Det finns många människor som kan berätta från verkligheten att de har fått vara med om till synes slumpartade händelser som först inte verkar höra ihop med varandra. På olika tidpunkter, på olika platser, kan det ena eller andra ha skett till synes utan sammanhang.
Så kan det plötsligt ske något oväntat som gör att vad som tidigare verkat vara slumpartade händelser bildar liksom ett mönster.
Det kan vara som ett pussel där bitarna faller på en plats och det framträder en bild. Pusselbitarnas oregelbundna form passar med varandra.
Många har erfarenheter av hur skilda händelser i livet plötsligt liksom fogas samman och det blir uppenbart att det hela tiden har funnits en högre tanke där. Att det finns en plan blir tydlig när pusselbitar liksom faller på plats.

I den gammaltestamentliga berättelsen om Babels torn lyckas alltså människorna inte bygga ända upp till himlen. Försöket leder istället till att man får svårt att förstå varandra.
Vi kan inte nå upp till himlen, men himlen kan komma ner till oss.
Idag, på juldagen, firar vi att Gud kommer till oss, att Ordet blev människa och bodde bland oss.
Ord används för kommunikation. Ordet som blev människa säger något till oss som går djupare än något talat ord kan uttala.
När Jesus föds i Betlehem bildar ett pussel av skeenden från gammaltestamentlig tid ett mönster där bitarna passar samman så att en bild framträder.
I bibelns sägs om Kristus att han är ”utstrålningen av Guds härlighet och en avbild av hans väsen”.

Skapelsens otroliga komplexitet som visar sig i allt från DNA-molekylens vindlingar till stjärnsystemen vittnar om en Skapare som är oändligt högre än oss människor, någon det är omöjligt att bygga ett torn för att nå upp till.

Kristus beskrivs alltså som en avbild av Guds väsen. Den Gud som är upphöjd över allt och alla har i Kristus ett mänskligt ansikte. Han har kommit ner till vår nivå för att vi ska se och förstå att Gud har upphöjt de människor han skapat.

I evangeliet sägs: ”Och ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”
När vi betraktar Kristus, ordet som blev människa, får vi också en ny syn på andra och på omgivningen. Gud har i Kristus gått in i den mänsklighet han själv skapat. Han är mitt i den, för att lyfta upp den, för att göra den medveten om sitt ursprung och sin värdighet. Genom Jesu födelse framträder Guds plan.
Med Guds hjälp kan en människa upptäcka att Gud har en plan också med hans eller hennes liv.

När pusselbitar från det gamla testamentets tid faller på plats framträder bilden av Kristus. Ordet som blir människa talar tydligare än vad något språk kan göra om en Gud som har världen i sin hand, som har en plan med den, och som innefattar varje människa i denna plan.
Var och en kan upptäcka Guds plan i sitt eget liv. Det är något av det som sker när en människa ser samband i händelser som först verkat osammanhängande.
När någon ser in i och får insikt i att Gud har en plan följer också en mening.

I evangeliet sägs att ”det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen”.
Kristus, ordet som blev kött, skänker sitt ljus på flera olika sätt.
En människa kan erfara ljus över sin livshistoria så att han eller hon på ett nytt sätt ser sammanhang i händelser. En insikt i att någon har varit med på den hittillsvarande livsvägen, en insikt i att någon följer med också i fortsättningen.

Berättelsen i Gamla testamentet om hur människor försökte bygga ett torn till himlen beskriver människans oförmåga att nå upp till Gud. Resultatet blir brist på förståelse.

När Gud som människa kommer till vår jord är det annorlunda. Den Gud som skapat världen finns mitt i den. Han förstår de människor han skapat bättre än de själva gör. Gud kan skänka sitt ljus genom att någon upptäcker att Kristus finns vid hans eller hennes sida och lyssnar, förstår och uppmuntrar.
Den isolering på grund av brist på förståelse som beskrivs i filmen ”Babel” kan tyvärr finnas inte bara på film utan också i verkligheten. Att Gud genom Kristus på djupet förstår varje människa, erfarenheten av att bli förstådd, kan leda till bättre förståelse av andra människor och till att isolering ersätts med gemenskap.

Här nära vår kyrka finns på Djäkneberget ett vattentorn som inte längre är i bruk. Det har diskuterats vad man ska göra med detta torn. Ett förslag är att ordna så att det blir möjligt för allmänheten att komma upp till toppen av tornet för att på så sätt erbjuda en fin utsikt. Visst skulle det bli en fin utsikt från toppen av vattentornet på Djäkneberget. Men hur högt vi människor än kommer så finns det ändå något ovanför oss.

Vi kan inte själva stiga upp till Gud. Enda sättet för oss att möta vår Skapare är att han kommer till vår nivå. Nu under jultiden får vi upptäcka att Gud verklighen har kommit till vår nivå. Han har ändå inte sänkt sig. Han förblir den upphöjde, den oändlige.
Gud har kommit till vår mänskliga nivå för att upphöja oss, för att ge oss del av den härlighet som beskrivs i evangeliet: ”en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning”.
Vidare säger evangeliet: ”Av hans fullhet har vi alla fått del, med nåd och åter nåd….nåden och sanningen har kommit genom Jesus Kristus….
Ingen har någonsin sett Gud. Den ende sonen, själv gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss”.

Julen, Kristi födelses fest, får hos var och en föda fram en medvetenhet om att vårt liv inte är en slump. Samspelet i naturen vittnar om en Skapare som finns bakom allt. Erfarenheter som människor gör vittnar om att denne Skapare har en tanke och plan med var och en.

Vår Skapare vill som människa möta oss på vår mänskliga nivå, där vi är.
När vi förstår att han förstår oss och lyssnar till oss, då blir der också lättare för oss att lyssna till Honom. Vi får göra oss lyhörda för Ordet som blev människa, upptäcka hans närvaro mitt ibland oss, och följa Honom.