När vi nu firar alla helgons dag påminns vi om något vi nämner varje söndag då vi tillsammans läser trosbekännelsen: ”Jag tror på de heligas samfund”.
Vi hör som individer till en gemenskap som är större än den som finns på jorden.
Helgonen levde ett jordeliv inom tidens ramar. De har nått fram till evigheten hos Gud. De pekar på Gud som är evig och tidlös, men som verkar inom den tid han själv är ursprung till. Helgonen finns i den triumferande kyrkan i evigheten och kan hjälpa oss som befinner oss i tiden i den kämpande kyrkan.

I kyrkans officiella texter betonas två moment i helgonkulten. Deras liv är vår förebild och deras förbön är vårt stöd. Förebild och förbön.

Förebilder kan vara stimulerande. Helgonens liv och vad de gjort kan verka inspirerande på oss. Men det är inte så att alla helgon fungerar konkret som föredöme för alla. Alla kan och ska inte imitera allt som helgon gjort. Däremot är alla kalla att dela helgonens tro.

Det finns helgon man kan beundra utan att det för den skull blir ens föredöme.
Helgon kan ha levt i en annan kultur, i en annan tidsålder, i en annan situation än oss. Det är alltså inte meningen att vi alltid ska härma helgon. Däremot inbjuds vi alla att dela helgonens tro. Vi inbjuds att låta helgonen hjälpa oss att ha blicken fäst vid Kristus och inspirera oss sträva efter att följa honom i vår tid, i vår situation
En del helgon har gjort stora uppoffringar och använt sig av asketiska övningar. Ser vi på deras asketism som uttryck för deras gudsupplevelser blir de mer begripliga. Helgonen uppmanar oss att fråga oss själva om vi inte har en alltför bekväm gudsbild.

Helgonens liv är alltså vår förebild. De hjälper oss att rikta blicken mot Gud.
Läser man i kyrkans böner på olika helgons fester upptäcker man att bönerna riktas mot Gud och inte till helgonen. Det är Gud vi tillber. Så heter det t.ex. :
”Gud, när du kröner helgonen, kröner du dina egna gåvor”. Eller…”Herre, du är all helighets källa”.

Helgonen skymmer inte Kristi ljus utan bryter det i olika färgspektra. De visar på skiftande möjligheter som ett liv i Kristi efterföljd kan ge.
I vilken situation vi än befinner oss – alltid finns det ett eller flera helgon som visar oss att det är möjligt att följa Kristus.
I helgonen illustreras och konkretiseras Kristi budskap. Helgonen levde i de mest skilda sociala, kulturella och individuella situationer. Där, i sin vardag, har de format sina liv i Kristi efterföljelse. De får vara en inspiration till vår efterföljelse.

Helgonens förbön är vårt stöd.
Gud kommer att lyssna till helgonens förbön när vi söker stöd hos dem i olika angelägenheter. Helgonen kan hjälpa oss att utverka Guds hjälp i det ena eller det andra.
Helgonen har gått genom exempelvis svårigheter som kan drabba också andra som lever i andra tidsåldrar. Helgonen visar på ett hopp. Att svårigheter som gås igenom i en omgivning av förbön, med blicken fäst vid Kristus, kan leda till helgelse. Att gå genom något svårt som andra gått genom tidigare visar på ett hopp, mitt i det besvärliga.

Men helgonen hjälper inte bara i exempelvis svårigheter. De hjälper oss också att tacka och lova Gud. Vi är skapade till att leva i tacksamhet mot Gud vår skapare.
I liturgin, gudstjänsten, är lovprisningen viktig. I varje mässa när vi sjunger eller läser ”sanctus”, helig, helig, då gör vi det tillsammans med helgon och änglar. Tillsammans med den himmelska härskaran lovprisar och lovsjunger vi Gud.
I liturgin lovsjunger vi tillsammans med helgonen. Och vi får ha kvar denna inställning också efter mässan. En hållning av tacksamhet mot Gud, inspirerade av helgonens förbön och lovprisning inför Gud.