Någon gång på tvåhundratalet hände sig i Egypten att en ung man gick in i en kyrka., Han var uppfostrad i en välbärgad kristen familj men hade mist sina föräldrar i 20-årsåldern. Han kände till berättelser från Nya testamentet, Apostlagärningarna, där det berättas att de första kristna sålde sina hus och åkrar för att dela ut sin egendom. Med detta i tankarna kommer han alltså en dag till kyrkan och lyssnar till i läsningarna. Den lästa texten är berömd, just den som vi läser idag: ”ett fattas dig….Kom sedan och följ mig” (Markus 10:21). Det har berättats att Antonius, som den unge mannen heter, känner sig träffad, som om denna text hade lästs endast för honom. Han går omedelbart ut och säljer allt vad han hade ärvt efter sina föräldrar, dock utan att försumma sin unga syster.

Lite senare, har det berättats, hör han en annan läsning i kyrkan: ”Bekymra er inte för morgondagen” (Matteus 6:34). Samma resultat. Han anförtror sin syster år en kommunitet och träder in i munklivet, först i sin hemby, sedan i öknen. Denne unge man, Antonius, är känd som ökenfädernas fader.

Om vi hör denna berättelse kan det kanske verka allt för enkelt att bli utan bekymmer för sitt uppehälle. Ser vi på hur det är i världen idag verkar det vara tvärtom så att det ofta kan finnas en hel del energi som går åt för att få uppehället och ekonomin att fungera.

Den vecka som varit har nobelpristagare presenterats. Nobelpristagaren när det gäller fred, fredspriset, får detta pris just på grund av vad han gjort för ekonomin. En ekonomiprofessor från Bangladesh såg den dagliga kampen för uppehället som många människor, inte minst i tredje världen, brottas med.
Han kom på tanken att via en bank som han själv grundade ge så kallade mikrokrediter som i praktiken särskilt går till kvinnor i tredje världen. Genom att ge lån på ganska små belopp, det kan handla om i svenska pengar hundralappar, kan utsatta och fattiga människor få möjligheter att skaffa sig egen försörjning.
Att få ett visst startkapital för att sedan via detta startkapital få möjlighet till självförsörjning har setts så värdefullt att han alltså får nobels fredspris.
När han tillfrågades vad han ska göra med sin del av prissumman som är på 5 miljoner kronor, fem miljoner går till banken han grundat, så har han redan svarat att han kommer att ge pengarna till projekt som hjälper fattiga människor.

Om den heliga Franciskus, som levde på 1200-talet, har det berättats att han avstod från den materiella rikedom som hans välbärgade far hade för att istället finna en andlig rikedom i ett liv med och för fattiga.
Franciskus förklarade för sina bröder i den klosterorden han grundade att de inte skulle befatta sig med pengar.

I vår tid finns det faktiskt en gren av franciskanorden i Italien där bröderna inte får befatta sig med pengar. Bröderna bor mycket enkelt där de slipper betala. Bröderna får mat som människor i omgivningen kommer med.
De flesta i vår tid skulle säga att det inte är realistiskt att i vår västerländska kultur leva helt utan att röra pengar. När det gäller franciskanorden finns det flera olika grenar i vår tid och det normala i vår tid är att franciskaner använder pengar, även om det finns en gemensam ekonomi för bröderna och det inte är meningen att en enskild broder ska bygga upp en privat förmögenhet.

Att leva helt utan pengar menar alltså de flesta i västvärlden inte är rimligt.
Däremot är det, menar kyrkan, rimligt och förnuftigt och gott att låta också den sfär, det område, av tillvaron som berör ekonomin falla inom Guds område.
Ekonomi får inte vara något som skiljer oss från Gud, vår skapare, utan tvärtom något som vi tillåter Gud finnas med i.
Gud, vår skapare, har inte bara skapat världen. Han uppehåller den också.
Vi finns ju till i ett samhälle där pengar är en naturlig del. De flesta är inte kallade att som Antonius eller Franciskus lämna allt som har med pengar att göra, men alla är kallade att låta också ekonomin genomsyras av tron på Gud.

I onsdags hölls en församlingskväll i Köping. I församlingens kyrka i Köping finns det sedan drygt ett år en relik från den saliga Elisabeth Hesselblad.
Elisabeth Hesselblad, som växte upp ganska nära vår församlings gränser, i Falun, saligförklarades år 2000. Bland de egenskaper som hon sägs ha haft hör att hon lär ha varit en skicklig affärskvinna.
För Antonius, ökenfadern, och för Franciskus, beskrivs deras avståndstagande från pengar som något som bidragit till deras helighet. För Elisabeth Hesselblad är det tvärtom. Hennes sinne för ekonomi som hon använde i Guds tjänst var en av de orsaker som ledde till hennes saligförklaring.

I evangeliet möter vi bl.a. två ansikten. Det ena ansiktet är Kristi ansikte.
Det berättas att han ser med kärlek på den unge mannen som frågar honom vad han ska göra för att vinna evigt liv.
Det andra ansiktet tillhör den unge mannen. Det berättas att han mörknade och gick bedrövad iväg eftersom Kristus sagt till honom att han ska sälja allt han har och ge åt de fattiga och sedan följa Kristus.
Det mörknande, bedrövade ansiktet ville inte samarbeta med Kristus när det gäller ekonomi. Att stänga ute Kristus från ekonomi kan leda till bedrövelse.

Att låta Kristus vara med i allt, också i ekonomin, betyder inte att alla bekymmer genast ordnar sig. Men det innebär att vara mottaglig för den blick som Kristus riktade mot den unge man som bad honom om vägledning för att få evigt liv - kärlekens blick. Kristus ser alla bekymmer människor kan ha, också ekonomiska bekymmer. Han vill hjälpa oss att använda det som vi får del av på ett sådant sätt att det blir till välsignelse.