Om vi går upp på Djäkneberget här bredvid och blickar ner över staden blir vi varse ett smått fantastiskt system av samarbete. Olika byggnader vittnar om olika verksamheter som kompletterar varandra. Även om människorna från Djäkneberget kan se ganska små ut på håll vittnar de också på avstånd om samarbete.
Ordet politik som är så aktuellt särskilt idag har sitt ursprung från det grekiska ordet ”polis” som betyder stad. En stad och ett land behöver styras för att fungera. Det finns olika styrelseskick. I Sverige talar vi om demokrati, från det grekiska ordet ”demos”, folk, alltså folkstyre. Om det inte finns något sätt alls att styra en stad eller land talar man om anarki, och då blir det kaos.
En stad eller ett land behöver styras för att fungera och för att människor ska kunna samarbeta på ett effektivt sätt. Idag är det val i Sverige och folket i landet får ju vara med och välja vilka som ska styra landet de närmaste fyra åren.

Om vi återigen tänker oss att vi står på Djäkneberget och blickar ner över Västerås och blir varse olika aktiviteter som pågår förstår vi också att alla de resurser och möjligheter som ryms i en stad får fördelas på ett rättvist sätt.
Politik handlar också om detta, rättvis fördelning.
Den andra läsningen talar också om rättvis fördelning: ”Om en broder eller syster är utan kläder och saknar mat för dagen, vad hjälper det då om någon av er säger: ”Gå i frid, håll er varma och ät er mätta”, men inte ger dem vad kroppen behöver? Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.”
Läsningen ur Jakobs brev talar om det samband som ska finnas mellan tro och handlingar. Tron måste få konsekvenser, också när det gäller en rättvis fördelning.
Vad som är rättvis fördelning råder det delade åsikter om inom politiken. Olika partier har olika åsikter.
De som röstar i valet idag önskar naturligtvis att de vallöften som ges före valet också hålls efter valet. En harmoni mellan vad som sägs och som lovas och som verkligen görs ska gälla både inom politik och när det gäller tro. För att vara trovärdig både när det gäller både tro och politik gäller det att löften hålls.

När det gäller Kristus själv finns det en fullständig trovärdighet. Det han säger, lär och gör bildar en enhet. Han säger att hans rike inte är av denna världen och den makt han har är helt fri från själviska motiv. I evangeliet hörde vi: ”han sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och uppstå på tre dagar.” Han talar alltså om sitt eget förestående lidande. Kristi trovärdighet visar sig också genom att han inte sparar sig själv när det gäller andras bästa. Han ger till och med sitt liv.

Att säga en sak och göra något annat skapar inte förtroende. Det förekom redan på Jesu tid. Jesus kritiserar bl.a. fariseer för att säga något och göra något annat.
I valrörelsen har det förekommit anklagelser om att politiker inte levt som de lärt.
Det visar att det också inom politiken finns en förväntan på att människor ska leva som de lär. Hur mycket mer får det inte gälla trons värld, att leva som man lär. Om det inom politiken anses omoraliskt att inte leva som man lär, hur mycket viktigare är det då inte att tro och liv bildar en enhet. Tron gör ju anspråk på att vara något mycket mer än bara en lära om hur rättvisa nås på jorden. Den troende ber regelbundet bönen ”Fader vår” och ber då bl.a. : ”låt ditt rike komma”. Bönen att Guds rike ska komma till jorden får ibland ta sig helt konkreta uttryck. Vi kan inte helt skilja Guds rike, godhetens, sanningens, rättvisans rike, från tillvaron på jorden
Kyrkan ser det normalt inte som sin uppgift att uttala sig inom politiken kring hur t.ex. rättvisa nås. Det finns tekniska frågor inom politiken som inte har så självklara svar, t.ex. hur ska arbetslösheten minskas, vilket är ett lämpligt ränteläge?
Däremot menar kyrkan sig ha rätt att uttala sig när det gäller grundläggande etiska värderingar.
Katolska kyrkan har en väl utvecklad sociallära som innehåller grundläggande normer som är användbara inom politiken.
En basnorm är: Varje människa har en värdighet som måste respekteras.
En annan basnorm är: Varje människa är ett subjekt, ett mål i sig, och får inte
behandlas bara som ett instrument.
Ytterligare en basnorm är: Staten kan ge stöd till familjer, t.ex. barnbidrag, men ska inte ta över en familjs eller en organisations förpliktelser.

Inom politik talas det ofta om ekonomi.
Visst är det mycket som kan styras med hjälp av pengar, men inte allt.
Det är viktigt att vara medveten om att pengar inte är allt och att det finns sådant som till sin natur är sådant att det inte kan köpas och säljas.

Tänk på ordet ”gratis”. Det bygger på samma latinska ord som ordet ”nåd” - ”gratia”.
Nåd – det är något som ges gratis, fritt från Gud. När det gäller Guds nåd går det inte att göra kalkyler med den, att sätta in den i siffersystem. Guds nåd ges gratis och i överflöd, till den som är öppen för att ta emot den. Om vi tar emot Guds nåd, gratis, då får vi hjälp att förmedla sådant vi människor behöver och som varken kan köpas eller säljas. Då får vi hjälp att verka för verklig rättvisa.