I både första och andra läsningen uppmanas vi att söka vishet. Vad är egentligen vishet? En förklaring som ibland ges är en förmåga att bedöma olika omständigheter inför ett val och så fatta ett rätt beslut.
Ibland händer det att människor efter att ha varit obetänksamma gjort något de ångrar och sedan säger till sig själva: ”Det var dumt gjort”. Vissa handlingar som var ovisa, dumma, kan medföra besvärligheter i framtiden och få negativa konsekvenser. Det är bättre att söka vishet, att tänka först och handla sedan.
Förmågan att se olika omständigheter och faktorer i rätt proportion, att förstå vad som är mer eller mindre viktigt och att ana vad ett beslut i ena eller andra riktningen för med sig kallas ibland vishet.
Det förekommer att vishet uppfattas som något som bara berör förnuftet.
Men en människa är mycket mer än bara hjärna, hjärtat får också vara med i ett beslut.
Det kan hända att en faktor, en omständighet, som finns i en valsituation berör väldigt starkt känslomässigt men egentligen inte är så viktig som det upplevs.
Å andra sidan kan det finnas en omständighet, en faktor, inför ett beslut, som av någon orsak inte berör känslomässigt särskilt starkt men som faktiskt är viktig.
Vishet handlar alltså inte bara om något kallt beräknande. Det finns i ett beslut som ska fattas ofta känslomässiga element och dessutom ska en människas vilja finnas med.
Vishet kan också beskrivas som en slags insikt, att se och ana vilket beslut som är rätt. Det kan emellertid hända att någon bländas av något som berör känslomässigt och därför handlar oöverlagt och ovist. Om någon blir bländad av något fungerar inte ljuset så att det vägleder och hjälper till så att någon ser vart han ska gå. Den som bländas utsätts för ljus på ett sådant sätt att ledsynen inte fungerar. Då kan en person bli förvirrad, trampa fel, och handla oklokt.

Att känsla, vilja och förnuft är i harmoni inom en människa och drar åt samma håll är fint. Men så är det inte alltid. Det händer att det förekommer liksom processer inom en person där känsla och förnuft först tycks spreta åt olika håll, men där det så småningom blir mer och mer balans mellan förnuft, känsla och vilja.
Om vilja, känsla och förnuft tycks dra åt helt olika håll är ett klassiskt råd att undvika att fatta viktiga beslut som har betydelse för framtiden.

I andra läsningen möter vi en uppmaning: ”Var aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja”. Guds vilja kan inte vara något som totalt krockar med en människas vilja. Gud kan som en kärleksfull far inte göra våld på den vilja han själv har skapat hos människor.
Ändå kan det hända att en människa inte genast spontant upplever sig ha en vilja som tycks vara i överensstämmelse med vad som utifrån kan uppfattas som Guds vilja. Tillvaron är inte så enkel att alla människors viljor genast och fullständigt anpassas till Guds vilja så att Guds vilja därmed också sker.

När det i andra läsningen sägs: ”Sök förstå vad som är Herrens vilja” kan det handla om just ett sökande efter att förstå. Förståelsen är inte alltid given från början.
I första läsningen sägs det: ”Överge ert oförstånd, så att ni får leva, och gå fram på förståndets väg”
Förståndets väg beskrivs just som en väg – något man går fram på och där man inte är framme från början.
Att överge oförståndet och gå fram på förståndets väg kan alla göra, antingen en person anses vara intelligent eller inte, kunnig eller inte, erfaren eller inte.
Att gå fram på förståndets väg kan ibland innebära att liksom färdas fram där det är ödsligt och inte tycks hända så mycket. Så kan det plötsligt ske något som gör att det klarnar. Antingen kan det på vägen vara något som passeras, en händelse, en omständighet och så vidare. Det som sker kan medföra att bitar liksom kommer på plats och det blir tydligt vad som är ett klokt och vist beslut.

Det kan också vara så att en människa under vägens gång just genom den ansträngning som det innebär att gå på förståndets väg och söka vishet utvecklar sin naturliga vishet och på så sätt kan bedöma omständigheter inför ett val med större klarhet och klokhet. Så småningom kan en person genom att söka vishet bli mogen att fatta ett vist beslut.

Att gå fram på den väg som i första läsningen kallas ”förståndets väg” innebär inte att vara ensam och övergiven.”
Uppmaningen ”sök förstå vad som är Herrens vilja” förutsätter att Gud har en vilja och att det är möjligt att närma sig en klarhet och insikt i vad som är Guds vilja.
Vi kan räkna med att Gud följer människor på vägen när de går fram på förståndets väg och söker Hans vilja.

Det finns sådant som människor inte kan nå fram till och förstå på egen hand.
I evangeliet säger Jesus: ”Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen….Brödet jag skall ge är mitt kött, jag ger det för att världen skall leva.”
Sedan berättas om att människor tvistade om hur han kunde ge dem sitt kött att äta. Det är inget som förvånar att de inte genast förstår vad han menar.
Jesu utsaga om att brödet han ska ge är hans kött är obegripligt om det inte förklaras.
Genom sin död och uppståndelse och genom sin kyrka uppenbarar och förklarar Gud för oss vad som avses – Kristus syftar på den heliga eukaristin där det konsakrerade brödet andligt är Kristi kropp och ger andligt liv.
Kristi ord i evangeliet förklaras alltså genom skeenden och genom kyrkans lära.

En människas förnuft får och skall användas. ”överge ert oförstånd och gå fram på förståndets väg”, sägs det ju i första läsningen. Vi uppmanas ju också i andra läsningen att söka förstå vad som är Guds vilja.
Ibland samverkar människor med Gud genom att gå fram på förståndets väg så att det naturliga förstånd som Gud skapat hos alla utvecklas så att Guds vilja så småningom blir tydlig.
Vid andra tillfällen kan det vara så att människor samverkar för att Guds vilja ska ske genom att söka och ta emot upplysning från Gud genom t.ex. bön och sakrament.
Guds upplysning genom bön och sakrament är något annat än att bli bländad.
När någon bländas hindrar ljuset honom eller henne från att se. När någon däremot tar emot upplysning från Gud kan det vara som ett milt inre sken som sprider insikt i Guds vilja och att någon ser vilken väg som är den rätta, vad som är klokt och vist.

Vi är människor och inte robotar. Vår innersta längtan och vilja är skapad för att vara i balans med Skaparens vilja. För att det ska vara så får vi, som det står i läsningarna, överge oförstånd, gå fram på förståndets väg, och söka förstå vad som är Herrens vilja.