Det finns en flagga som vi under de senaste åren mer och mer fått bekanta oss med. Flaggan har blå botten. Det finns på flaggan en cirkel av tolv gyllene stjärnor. Europeiska gemenskapen har som bekant fått flera nya medlemsländer, men antalet stjärnor förblir de samma på flaggan. Flaggans historia börjar 1955.
Följer vi historien med EU:s flagga kommer vi fram till ett ursprung som är av en mycket mer himmelsk natur än de mycket jordnära företeelser som dryftas av EU först tycks hänvisa till.

En av förgrundsgestalterna till vad som senare kom att bli EU, något så jordiskt som Europeiska kol- och stålgemenskapen, var en hängiven katolik.
Han deltog en gång i en mässa. När den var över sökte han sig till en Mariastaty för en stunds tacksägelse.
Statyn var prydd med en krans av stjärnor på ett sätt som hänvisar till dagens första läsning där det sägs: ”Ett stort tecken syntes i himlen, en kvinna klädd i solen och med månen under sina fötter och en krans av tolv stjärnor på sitt huvud”. Kransen av tolv stjärnor kring den himmelska Marias huvud sägs alltså ha inspirerat flaggan inom det jordiska EU.
EU-flaggan kan ses som ett tecken på att det jordiska och det himmelska inte helt kan separeras. Jungfru Marias upptagning i himlen berör i högsta grad det jordiska. En himmelsk verklighet medför att den jordiska verkligheten inte endast betraktas som något som liksom bara rör sig inom fyra hörn utan är öppen för något vidare och högre.

Jungfru Marias upptagning i himlen beskriver något som vi hoppas att människor genom Guds nåd ska ha framför sig: det eviga livet tillsammans med den uppståndne Kristus.
Hennes upptagning i himlen har betydelse för varje jordiskt nu. Nuet, något som vi vet finns men inte kan ta på eller gripa om, existerar ju inte isolerat från det förflutna och framtiden utan finns mitt emellan.
I varje jordiskt nu, i varje angelägenhet inom denna världen, får jungfru Marias upptagning till himlen inspirera till att gå in i en jordisk framtid som så småningom leder fram till en himmelsk evighet i gemenskap med andra som är samlade kring den uppståndne Kristus.

Vi är som människor skapade av Gud. Om Kristus sägs det i trosbekännelsen att han är född före all tid och inte skapad.
Jungfru Maria kallas ibland för den förnämsta av Guds skapelser. Hon var den första som efter sitt jordiska liv blev upptagen i himlens härlighet. Hon är en förebild för varje människa, som genom att bejaka den skapelse han eller hon är och genom att följa Kristus mitt i den skapade och timliga världen också kan få följa honom in i evigheten.

I dagens prefation sägs det: ”Hennes upptagning till himlen denna dag var ett tecken på vad som väntar hela din kyrka, ett hoppets tecken och en ljuvlig tröst för ditt folk på dess vandring genom tiden.”
Jungfru Marias upptagning är alltså ett hoppets tecken på vandringen genom tiden.
När vi tänker på ordet ”vandring” speglar det en aktivitet: att gå. Någon gör själv något.
När vi hör ordet ”upptagning” speglar det mer något som någon annan gör: att ta upp.
Fyrtio dagar efter påsk firar vi Kristi himmelsfärd och idag alltså Jungfru Marias upptagning till himlen. Marias upptagning förutsätter att Jesus redan uppstått och uppstigit till himlen.
Den som avslutat sitt jordiska liv förmår inte själv att göra något. Kristus, som har uppstått och uppfarit till himlen, han förmår att dra till sig de sina, också när deras jordiska hjärtan har slutat att slå.

Låt oss be att vi liksom jungfru Maria inte gör motstånd när vår sista stund kommer utan låter Kristus ta upp oss till härligheten hos honom.
Låt oss be om jungfru Marias förbön, nu och i vår dödsstund.