Antagligen har flera av oss rest under sommaren. Antagligen har flera av oss då träffat olika människor. En del personer vi möter i olika sammanhang gör intryck på oss. Kanske vi har mött någon som gjort intryck på oss därför att han eller hon i stor utsträckning följer de uppmaningar vi hörde om i andra läsningen: ”Var goda mot varandra, visa medkänsla och förlåt varandra.”

En person som i djupet av sin personlighet lever upp till idealen att vara god, medkännande och förlåtande och som verkligen praktiserar dessa riktlinjer imponerar. När vi själva mött en sådan person kan det hända att vi frågar oss varifrån han eller hon fått dessa fina ideal och hur det är möjligt att leva efter dem. Det kan hända att personer vi möter gör sådant intryck på oss att vi själva inspireras att sträva efter att leva enligt idealen: att vara god mot andra, visa medkänsla och vara förlåtande.

I andra läsningen hörde vi i samband med att dessa levnadsregler presenteras:
Godhet, medkänsla, förlåtelse; ”ta alltså Gud till föredöme”, ”lev i kärlek, såsom Kristus har älskat oss”, ”förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus”.
Det kan hända att människor omedvetet inspirerar andra därför att de själva låter sig inspireras av Gud. Att ha Kristus som förebild och föredöme ger en god inspiration och när det är äkta verkar det i sin tur inspirerande på andra.
Ordet ”inspirera” kan delas i två. ”In” och ”spirera” – som liknar det engelska ordet ”spirit”, alltså ”ande”. Ordet inspirera för alltså tankarna till ”i anden”.

Den andra läsningen inleds med uppmaningen: ”Gör inte Guds heliga ande bedrövad”.
Den helige Ande beskrivs alltså som om den hade mänskliga egenskaper, som att till exempel kunna bli glad eller bedrövad.
Kyrkan lär att Guds helige Ande kan bo i en människa och där verka inspirerande till bl.a. godhet, medkänsla och förlåtelse.
Guds ande tvingar sig inte på. Inspirationen finns där men lämnar valet till var och en, att öppna sig för den helige Ande och låta andens inspiration verka, eller att stänga sig och trycka ner den helige Ande.

Under veckan som gått har det varit e.m. i friidrott i Göteborg. För vanliga otränade personer har smått fantastiska prestationer utförts. Tänk att stå inför en ribba som ligger 2.36 m. över marken och föreställa sig att kunna hoppa över den. Otänkbart för de allra flest. Men det var faktiskt möjligt för han som vann e.m. i höjdhopp.
Det är tack vare träning, mycket träning och återkommande träning, som det så småningom blev möjligt för en ung man att hoppa 2,36 m. och så vinna EM i höjdhopp.
Det är också tack vare återkommande och målmedveten träning det blev möjligt för en svenska att springa allra fortast i 100 m. häcklöpning och så vinna e.m. guld.
Aposteln Paulus som är författare till brevet till efesierna, som vi lyssnade till i andra läsningen, skriver på ett annat ställe i Nya testamentet och jämför där det kristna livet med en idrottsmans.
Idrottsmannen tränar och tränar för att kunna springa allra snabbast och så vinna ett pris. Den kristne tränar också och anstränger sig för att vinna ett pris.
Det pris den kristne stävar efter att vinna är inte ett tillfälligt, förgängligt pris, utan ett pris som varar för alltid, det eviga livet.
I andra läsningen sägs det: ”Gör er av med all elakhet, vrede och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska.” Kampen för tron är också en kamp mot elakhet, vrede och så vidare.

I evangeliet säger Kristus: Den som tror har evigt liv.”
Tron är inget statiskt, fastlåst och dött. Tron är ingen sak som vi kan bära på som om det vore något utanför oss.
Tron är dynamisk, utvecklande och livgivande. Det är inte vi som ska bära på tron som om den vore en börda, det är tron som ska bära oss.
Tron får finnas i oss och inspirera.
Tron är en gåva från Gud, från hans Helige Ande. Samtidigt är tron något som en människa får kämpa sig till genom att åter och åter återvända till trons källa, Gud, och där hämta näring, kraft och inspiration.
Troende människor som i Kristi efterföljd förverkligar idealen att vara god, medkännande och förlåtande, kan inspirera andra och leda till en fin kedja av god inspiration. Först i denna kedja är Kristus, honom som den troende följer och låter sig inspireras av.
Var och en av oss inbjuds till och erbjuds tron. Tar vi till vara tillfällen som bjuds att tro, går vi i Kristi efterföljd, då kan vår tro bli till inspiration för andra, då kan vi medverka till att godhet, medkänsla och förlåtelse sprids som ringar på vattnet.