Idag på Kristi Kropps och Blods högtid vördar vi Kristi tredje hemlighet. Den första hemligheten är förkroppsligandet, hans liv bland oss. Den andra är hans frälsningsverk genom sin död och uppståndelse. Den tredje hemligheten är hans närvaro i nattvardens sakrament. Jesus blir närvarande under brödets och vinets gestalter, så att vi ska leva tillsammans med honom och i honom.
Det faktum att vi har börjat betrakta den heliga mässan nästan uteslutande som en plikt, säger mycket om de svårigheter som kan finnas i vår förståelse av det som Jesus ville ge oss på skärtorsdagen. De första kristna tänkte inte som vi: ”Man måste gå till mässan”, utan de sade: ”Vi behöver vår Herre”. Mässan blir för oss till glädje och kraft i våra liv om vi känner behovet: ”Jag kan inte undvara den”.
Det utgör ett trosproblem för dagens människor. Endast genom tron är vi i stånd att förstå rikedomen i den heliga mässan. Att gå till mässan är i första hand att väcka tron. Bland olika tankar som kretsar i våra huvuden – exempelvis hur jag ska klä mig, att komma i tid, träffa andra människor, ha någon roll i liturgin, vänta på en bra predikan – är det viktigaste ändå att inte glömma mötet med Kristus. Mötet med den osynlige är helt och hållet beroende av vår tro, eftersom endast den förmår oss att tränga igenom det osynliga.
Mötet med Kristus? Jag skulle här inte vilja föreslå ett personligt sentimentalt koncept av Eukaristin: ”Min Jesus!”. Genom att erbjuda sin närvaro i Eukaristin, inbjuder Jesus oss till ett arbete på en gigantisk byggarbetsplats som är vår värld, genom att ge oss ett mäktigt hjälpmedel: nämligen sitt eget liv.
Han säger till oss:” Tag emot!” Dynamiken i Eukaristin innefattas helt och hållet i denna uppmaning. ”Ja, Herre, jag vill ta emot dig”. Vi går inte för att ta emot någon sak, utan vi går till Jesus och tar emot honom. Mottagandet av Kommunionen, om den inte är mottagen under tankspriddhet, är en akt av tillit och dristighet! Jesus är fullkomligt trogen Guds avsikter för världen. Att ta emot Jesus är att acceptera Guds sätt att se och också modet att ta emot denne, som kom för att frälsa världen.
- Tag emot! Detta är min Kropp, detta är mitt liv.
- - Ja Herre, jag tar emot ditt liv för att leva så som du.
- Vi vet vad detta förpliktigar oss till – att leva så som Jesus, det är att välja kärleken – envis, frikostigt, till ett högt pris. Men i förhållande till den heliga mässan kommer inte så sällan frestelsen, att uppleva vistelsen i kyrkan med kallsinne bland människor som vi knappt känner, detta flöde av bibliska ord, sedan denna lilla hostia i våra munnar – skulle allt detta stärka oss i kärleken?

Vi måste någon gång upprepa: det är något för vår tro – tron på sakramentet. Denna tro blir aldrig en självklarhet för oss. Sakramentens värld är hemlighetsfull. Vi väntar för mycket på hostian, och för litet eller inte alls på det vi borde vänta på.
Ibland hör vi: ”Mina nattvarder! De är verkningslösa. Snarare är det så att det är sannolikt att vår hållning gentemot Eukaristin är likgiltig!
Om Jesus nu säger: ”Tag emot mitt liv”, betyder det att han ger oss en gåva, att vi ska leva som han genom identifikation. Det är en möda som bör engagera vår tro: Vi måste tro att vi genom att ta emot den heliga kommunionen i en tillitsfull förtröstan på Jesus kan få hans tankar och mod för att kunna älska. Vi förstår då att det är fåfängt att vilja älska som Jesus, utan att delta i den heliga mässan. Han visste väl om detta! Det är inte vi som har uppfunnit Eukaristin, utan han.
”Tag emot, här är Jag, för att ni ska kunna leva som jag” – säger Jesus till oss.
Amen