Idag firar vi den Heliga Treenighetens högtid. Vi blir medvetna om två sanningar: Guds existens och hans ofattbarhet.

Låt oss ställa oss två frågor: Existerar Gud? Vem är Gud?

Låt oss ställa oss en första fråga: Tror vi på Gud? Jag tror att nästan alla bestämt skulle svara: Ja, jag tror på Gud. Jag har alltid trott och kommer att tro till livets slut, så som mina föräldrar. Efter predikan uttalar vi tillsammans: ”Jag tror på en Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord….”

Alltså tror vi på Gud. Kristna tror på Gud och muslimer, alla som bekänner sig till judendomen och hinduismen, såväl enkla människor, som väldigt lärda människor tror. Vi tror på Gud därför att han verkligen existerar.

   Det första beviset på hans existens är världens existens. För länge sedan fanns inte världen och den har inte tillkommit av sig själv. Den allsmäktige Guden har skapat den. Han har skapat den – så kallade – ursprungliga materien, naturlagarna, lagarna för utvecklingen.

   Det andra beviset på hans existens är människans existens. Hon är Guds avbild och är kallad och bestämd till evigt liv i himmelen – det vill säga – till förening med Gud. Låt oss lyssna till vad berömda lärda personer, mänsklighetens genier, säger i detta tema:

a)     Isaak Newton (1642-1727), den genialiske engelske matematikern, fysikern och filosofen, skrev om universums harmoni: ”Den underbara uppställningen av solen, planeter och kometer kan bara vara ett verk av ett allsmäktigt och förståndigt väsen och allt detta måste vara underställt ett och samma väsen. Detta oändliga väsen styr över allt. Gud är det allra högsta väsendet, evigt och oändligt”.

b)    Carl von Linné 1707-1778), den svenske naturvetaren och läkaren skrev i sitt verk ”Växternas sexualsystem”: ”När jag ser på solen och stjärnorna i rymden tycker jag att alla dessa verk i sig själva bär ett vittnesbörd om Guds vishet och makt som fyller dem med ljus och liv”.

c)     Den berömde franske fysikern André Ampere (1770-1836) skrev: ”Ett av de allra mest övertygande bevisen för Guds existens är den rådande harmonin i universum och i den en förunderlig ordning och kraft som varje väsen och allt skapat finner för att uppehålla sin existens och utveckling.”

d)    Den store skaparen av evolutionsteorin, Charles Darwin (1809-1882), skrev med ett vetenskapligt allvar: ”Skaparen inspirerade livet med olika former eller bara en. Eftersom vår planet strikt lyder under gravitationslagen och utför sin rotation från en så enkel början och har kunnat utveckla en oändlig serie av former som är sköna, är detta värt vår beundran”.

e)     Då vi nu hänvisar till uttalanden om Gud av stora lärda personer är det värt att citera den berömde franske biologen Ludvig Pasterus (1822-1895) som konstaterar: ”Lite kunskap avlägsnar oss från Gud, mycket kunskap leder oss tillbaka till honom”.

Vetenskap och lärdomar på hög nivå avlägsnar inte människan från tron på Gud utan för människor närmare Gud. Alltså har de som påstår att vetenskapen är negativ till tron absolut inte rätt Det är känt att stora och lärda personer ofta är djupt religiösa och troende.

    Bland andra betydande personer som trott på Gud kan nämnas: Kopernikus, Galilei, Kepler, Pascal, Volta, Faraday och även stora författare och poeter samt en hel skara framstående, intelligenta, utbildade människor. De flestas lärda tror på Guds existens.

I denna fråga skiljer sig inte i allmänhet majoriteten av mänskligheten.

På frågan: ”om Gud existerar” – blir det allmänna svaret – ”Ja”.

   Däremot är det annorlunda när det gäller den andra frågan: ”Vem är Gud? – ”Hurdan är han?”  Här finns olika åskådningar. Han är för oss en stor hemlighet.

Vi kan säga att ingen av oss – ingen präst inte ens någon biskop eller den störste teologen – kan påstå: ”Jag vet vem Gud är. Jag känner honom”. Vår kunskap är bara fragmentarisk och ofullständig. Gud är någon så stor, så oändlig, så hemlighetsfull, att våra mänskliga sinnen inte är i stånd att förstå och fullständigt lära känna Gud.

   Den antike kungen Hieron frågade en gång filosofen Simonides: ”Vem är Gud?”

Filosofen bad om en dag till eftertanke. Följande dag bad denne filosof kungen om ytterligare två dagar till eftertanke på frågan: ”Vem är Gud?”, och sedan fyra dagar, åtta, och slutligen sexton. Den otålige kungen kallade på honom och krävde ett svar.

Då svarade filosofen: ”Ju mer jag överväger, desto mindre begriper jag vem Gud är”. Gud är som solen, som lyser, belyser, strålar med sitt ljussken och värme och samtidigt förblindar människan som betraktar den.

Det finns ingen tvekan om att solen existerar men ju mer människan betraktar den, desto mer känner hon sig förblindad. På liknande sätt är det med människan att ju mer hon utforskar Guds hemlighet, desto mer blir hon genom den förblindad och måste erkänna att Gud är outgrundlig, ofattbar och oändlig. Det är säkert att Gud verkligen finns. Vem han är förblir en stor hemlighet för det mänskliga sinnet, ända tills döden, efter vilken människan har chansen och löftet om ett möte med Gud: ”ansikte mot ansikte” (1 Kor 13:12).

   Det finns en legend som berättar om den helige Augustinus som under författandet av traktaten om ”Den heliga treenigheten”, promenerade på havsstranden. Han upptäckte då en pojke som hällde havsvatten i en grop. Då hörde Augustinus en inre röst: ”Snabbare kommer denne pojke att hälla över havsvattnet i gropen än det tar för människan att förstå hemligheten med den Heliga Treenigheten”.

   Sanningen om Gud i Den Heliga Treenigheten – är den största hemligheten i vår kristna tro. Det är fint att fördjupa sig i den. Några av de största kristna teologerna sedan två tusen år har skrivit omfattande traktater om denna hemlighet och förklarat en hel del. Men fullt ut har de inte förstått Den Helige guden.

    Vad återstår för oss?

Läsa teologiska böcker om Gud, och framför allt den heliga Skrift. Att meditera, be, och älska Gud med hela hjärtat, så som det yttrar sig i bönen: ”Jag tror på dig, levande Gud, sann i Treenigheten. Jag tror på det du har uppenbarat. Dina ord kan inte misstolkas.

Gud, fast jag inte förstår allt, älskar jag dig ändå över allt, över allt som är skapat, för du är oändligt god.”