Johannes 15:17: ”Detta befaller jag er, att ni ska älska varandra”.
Gud har bestämt för oss både livet här i tiden och i evigheten, att vi ska vara Guds barn i medverkan i Hans Gudomliga liv, i hans glädje och ära, och att vi ska bo i hans hus som familjemedlemmar och inte bara som gäster, alltså för alltid, att vi ska ha delaktighet i hans kraft och makt, att vi ska härska med honom: ”var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket” (Lukas 12:32).

Att detta som Gud har bestämt för oss i Jesus Kristus vår Herre, överstiger oändligt det goda vi kan träffa på här och nu i detta jordeliv, det överträffar allt gott som vi skulle kunna uppleva och drömma om: ”vi förkunnar det som står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och ingen människa anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom” (1 Kor 2:9)

Gud har inte bara bestämt detta för utan vill också ge detta åt var och en av oss. Han är beredd att hjälpa oss att uppnå detta mål. Därför gav han sin son åt oss, därför blev hans son Jesus Kristus människa.
Vår frälsare stannar kvar hos oss ”alla dagar till tidens slut” - han väntar vid vår dörr, för att vi ska tillåta honom att komma in i våra liv, för att han ska lära oss att älska Gud och vår nästa som oss själva. Det är själva poängen. I detta sammanfattas alla Guds bud, hela gamla och nya testamentet.
Varför? Därför att Gud är kärleken.

Det får inte vara vilken kärlek som helst. Det måste vara en sådan kärlek som Gud Fadern själv visar i sin kärlek till sin Son och en sådan kärlek som Guds son visar oss.

Det är en genom en sådan kärlek som Gud lät sin son bli människa och komma in i mänsklighetens mödor och svårigheter, det var en sådan kärlek som tillät Jesus att ta på sig all smuts, ilska, hat och alla mänskliga brott. Kärleken som offrade sig på korset och inte drog sig för tanken på att många av dem som han älskar kommer att strunta i honom och skymfa honom.
Denna kärlek har inte en skugga av egenintresse. Den vill bara gott för varje människa. ”med evig kärlek älskar jag dig, därför har jag så länge visat dig godhet” (Jeremia 31:3).

För att avgöra sitt eget öde behövs bara att ta emot den älskande Gudens inbjudan. Man måste fatta beslutet - jag vill lära mig en sådan kärlek - jag vill förverkliga en sådan kärlek i mitt liv, så att jag kan älska Gud åtminstone något som han älskar mig.

När vi fattat detta beslut måste vi göra så som poeten Jerzy Liebert säger:
”Har jag gjort ett val för evigheten, måste jag i varje stund göra ett bekräftande val”.
Det är bara det att verkligheten ser annorlunda ut. Verkligheten är att vi är svaga, särskilt mycket svaga när det gäller sann kärlek.

På detta område klarar vi oss inte själva och ingen kan effektivt hjälpa oss förutom Gud. Därför måste vi be honom om hjälp och använda de medel som han har gett oss. Därför måste vi tala med vår Himmelske Far. Vi måste vårda bönen, särskilt i svåra och viktiga stunder i våra liv. Eftersom vi är svaga måste vi ofta möta den förlåtande Frälsaren i biktens sakrament för att kunna ta emot honom i den heliga kommunionen.

Eftersom vi lätt kan bli vilseledda av olika teorier, moden, olika åskådningar eller filosofier, eftersom vi erbjuds en lättsam konsumtionsstil, måste vi flitigt göra oss lyhörda för kyrkans röst, d.v.s. evangeliet och det sanna samvetet och följa dess anvisningar, ofta i kontrast mot det förstnämnda.

För att uppnå detta som Gud har bestämt för oss – Guds rike – och för att Jesu ord ska gå i uppfyllelse – citeras här en del av Johannes evangelium: ”Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn” (Joh. 15:16)