1 läsning: Apg 9:26-31, 2 läsn. 1 Joh 3:18-24, Evangelium: Joh 15:1-8

Under den senaste tiden har det skett något av en explosion i naturen. Träd som för bara några veckor sedan såg ganska kala och sterila ut har visat sig bära på fantastiska möjligheter och är nu täckta av en frisk och fräsch grönska. Frön som har varit dolda i jorden har blommat ut och blivit riktigt vackra.
Uttrycket ”blomma ut” används på svenska inte bara om växter utan också om människor. Liksom växter kan blomma ut när de rätta omständigheterna finns till att få värme, ljus, näring och vätska, så kan också människor liksom blomma ut när de rätta omständigheterna finns.
Vi kan låta oss inspireras av naturen. Vi kan se på de växter som blommar ut och låta det bli till en bön i vårt inre att också människor ska få blomma ut – att var och en i överförd bemärkelse ska få det som också växter behöver för att blomma ut: näring, värme, ljus och vätska.
Kristus jämför i evangeliet sig själv och andra med en växt. Han säger: ”jag är vinstocken, ni är grenarna.”
I evangeliet beskrivs hur grenarna i vinträdet hör samman med stammen och hämtar sin näring från det så att grenarna kan bära frukter. Den näring som Kristus syftar på är här inte en biologisk näring. Jesus använder denna bild för att förklara att han själv inspirerar andra till att i sitt inre ta emot energi och kraft för att göra gott.
I andra läsningen hörde vi: ”Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning”. Det hänvisas också till tron på Jesus Kristus.
Tron på Kristus är som en osynlig men helt verklig förbindelse mellan grenen på ett träd och stammen. Genom tron på Kristus får en människa näring och inspiration från Gud. Genom tron ges kraft och styrka att göra gott och att på så sätt bära frukter.
En gren som tappar förbindelsen med trädstammen mister snart grönskan och torkar ut. Att grenen hör samman med resten av trädet är livsviktigt för den.

En människas kropp består till mer än hälften av vatten. Våra kroppar behöver regelbundet vätska för att inte torka ut. Vi behöver också ha kontakt med livets källa, med Gud, för att leva, inte bara kroppsligt, utan också andligt. Vi behöver be regelbundet, vi behöver komma till gudstjänst.

Vi har alla märkt hur ljust det blivit den sista tiden. Vintermörkret har försvunnit och också naturen har reagerat på ljuset och blommat ut.
Kristus kallas ibland för ”världens ljus”. Här i kyrkan brinner påskljuset som symboliserar den uppståndne Kristus. Han som besegrade mörker, död och ondska och som genom sin uppståndelse sprider ljus, liv och godhet.

Vad gör en gren för att den skall blomma ut? Jo, den håller sig helt enkelt fast vid stammen.
Den tar emot näring och vätska från stammen och öppnar sig för att ta emot ljus och värme.
Det kan tyckas självklart. Men för oss människor är det inte så självklart. En gren på ett träd kan inte välja. Men vi kan välja. Vi kan välja att genom bön, gudstjänst och tro ta emot näring och kraft från Gud, livets källa. Vi kan välja att ta emot Kristus, världens ljus, eller att förbli i mörkret.
I både andra läsningen och i evangeliet finns ett litet men mycket betydelsefullt ord. I den grekiska grundtexten är det ordet ”meno”, som på svenska översätts med ”förbli”, eller ”bli kvar”.
Ur andra läsningen: ”Den som håller Guds bud förblir i Gud och Gud i honom. Och att han förblir i oss vet vi anden som han har gett oss.”
Ur evangeliet: ”Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er.”
”Om någon är kvar i mig och jag i honom, bär han rik frukt”.
”om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill.”

För en gren som hör samman med ett träd är att bli kvar något passivt. Grenen behöver inte göra något utan bara ta emot näring, ljus och värme.
För oss människor handlar att bli kvar om något aktivt. Att sträva efter att ständigt säga ”ja” till Kristus, att anstränga sig för att göra allt i hans namn och enligt hans vilja.
Gör vi detta, då blir det som Kristus säger i evangeliet: vi bär frukt.
Då blommar vi ut.