För Jesus var det en mycket viktig uppgift att nå fram med budskapet om uppståndelsen till hans lärjungar och de närmaste, för att övertyga personligen om den största av sanningar, att uppståndelsen är större än döden. Jesus valde att inte visa detta faktum inför folkmassorna. Uppståndelsen kunde bara övertyga de som en längre tid följt med Jesus och som kände till att Jesus är den utlovade Messias. Denna sanning och mottagandet av den ger en ny innebörd och mening åt Jesu död.

Jesus visar dem påtagligt sina händer och fötter och att han åter är med dem för att de för alltid ska vara förvissade om att deras tro på den Uppståndne inte är orsakad av lättrogenhet, tillfällig entusiasm eller massuggestion, utan att den bygger på upprepade övertygande påtagliga fakta. Han vill att de ska inse att han inte är en ande. Hans uppståndna kropp i vilken han visar sig är samma kropp som blev plågad och korsfäst. På den uppståndna kroppen finns spår av Jesu lidande.

I sina uppenbarelser efter sin uppståndelse anpassar sig Jesus till de olika själsliga tillstånd som finns hos de han visar sig för. På olika sätt, men med finkänslighet och gradvis, förvissar han människor om sin uppståndelse. Samma budskap om den uppståndne kommer kyrkan att på ett övertygande sätt vårda för sina troende. Uppståndelsen blir ett mycket viktigt fundament i förståelsen av Guds frälsnings plan.

Innan Jesus börjar övertyga apostlarna om sin uppståndelse hälsar han dem och skänker dem sin frid. Det är svårt att leva i rädsla och rädslan är ett hinder för att förkunna det viktiga budskapet om uppståndelsen. Jesus lever, och lärjungarna behöver inte vara rädda.
Apostlarnas ångest och förskräckelse hade sitt ursprung i två källor: först rädslan för judarna och för förföljelser från deras sida och sedan hade de trots allt inte säkerheten om att Jesus verkligen hade uppstått.
Var det kanske så att när Jesus visade sig för dem det handlade om ett framträdande av en ande?

Något liknande äger ofta rum i våra liv. Ångest och oro och kluvenhet skymmer Kristus för oss och föder tvivel om han verkligen intresserar sig för oss och sörjer för vår frälsning och lycka. I en sådan situation kommer han till oss i olika gestalter, som vår vän, i den heliga nattvarden eller under en öppenhjärtig bön och säger till oss: ”Frid vare med er! Var inte rädda, jag är med er till tidens ände”.
I alla våra bekymmer och sorger får vi anförtro oss åt Kristus. Han är med oss såsom han en gång var med apostlarna. Han finns! Han förstår bäst våra bekymmer och sorger. Han överger oss aldrig. Han för oss säkert ur varje farlig och svår situation i livet.

Noggrannheten i beskrivningen av Jesu uppenbarelser efter uppståndelsen visar oss att verkligheten av den uppståndne Kristus gör vår vardag meningsfull. Han är nära oss, också idag.
Baras vi förströstar på Honom och inte upprepar de gömda lärjungarnas misstag.
Bara vi litar på honom.