Bland hinduiska talesätt kan man träffa på följande ordspråk:
”Om du förlorar allt så att det i din väska bara finns två bitar bröd kvar,
sälj då det ena brödet och köp en blomma så att du med den kan föda själen.”

Detta påminner oss om att människor inte bara bör ta sig an kroppsliga behov och angelägenheter utan också vårda själen, vilket är lika viktigt, om inte ännu viktigare.
”Här är jag” – svarade Abraham Herren två gånger i dagens första läsning.
Detta Abrahams svar är mycket enkelt och självklart, eftersom bakom det står hela erfarenheten och prövningen av tron. Vi läser ju om att Gud utsatte Abraham för ett prov och att det var tron som prövades.
Han skulle offra sin ende son. För oss kristna är offret av Isak en förutsägelse av Kristi offer, Guds sons offer.
Men vägen som Abraham fick lov att gå uppför berget Moria är också ofta vår väg.
Kanske inte bokstavligen eftersom Gud inte alltid kräver av oss ett så stort offer som i Abrahams fall. Men även vi, när vi på allvar betraktar vårt liv som kristna, inser att vi måste göra val i livet. Ofta måste vi utstå olika smärtor och offer för vår tros skull.
Just detta Abrahams svar. ”här är jag” uttrycker även attityden att underkasta sig varje utmaning som Gud ställer oss inför. Om jag tror att Han önskar lycka för mig, så är varje erfarenhet som han förberett för mig av godo. Då måste jag bara ställa mig frågan: ”Vad förväntar sig Gud av mig, vad vill han lära mig genom denna erfarenhet, vad vill Han säga mig genom den?”

Abraham är en fader och lärare i att sätta sin tillit till Gud fullt ut i varje situation.
Gud gick så långt i kärlek till människan att han inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla (Romarbrevet 8.32) - hörde vi i andra läsningen. Denne Gud är så rik i barmhärtighet att han inte önskar något annat än att vi vänder tillbaka till Honom.
Utan att ta hänsyn till hur långt bort vi har lämnat Honom kan vi alltid återvända, ty Han gav sitt liv för oss.
Fastetiden förbereder oss ännu en gång för att uppleva den erfarenheten, att vi på ett djupare sätt förstår vad det betyder att Gud som skapade världen och människan, och att han i Jesu Kristi person blir en av oss och dör på korset för oss och för våra synders skull.
Genom att ta emot sanningen att Jesus dog också för mig, medför det att min tro, mitt kristna liv, blir en personlig förpliktelse, som jag måste åta mig.
Den återkommande förberedelsen inför påsken är också en återkommande chans att ta emot sanningen om Jesus Kristus på nytt i våra liv och tillåta Honom att leda det.
Därför säger Gud idag i evangeliet till oss: ”Detta är min älskade son, lyssna till Honom” (Markus 9:7).
Dessa ord är riktade till var och en av oss. Om vi i våra liv tror på Jesus Kristus, om vi känner till hans lära, alltså evangeliet, då bör vi lyssna till hans röst.
Och ibland låter han oss erfara förklaringsberget, berget Tabor.
Alltså är erfarenheten av berget Moria likväl som av berget Tabor inskrivna i våra liv.
Herren Gud leder människan genom trons erfarenheter, genom trons prövningar, men tillåter oss också att se honom så som apostlarna Petrus, Jakob och Johannes gjorde.
Gud skriver rakt även på krokiga linjer i våra liv, och därför behöver vi detta säkra fundament som dagligen stärker oss. Det finns bara en som har gett sitt liv för oss, och det är Kristus.