Jesus sade: ”följ mig”.
När Jesus såg Simon och Andreas sade han till dem: ”Kom och följ mig.
Jag skall göra er till människofiskare, och de lämnade genast sina nät och följde honom” (Markus 1:16-18).
Det är svårt att inte här och nu föreställa sig denna scen. Sjöns strand, Jesu blick, hans kallelse och detta ”genast”, så ofta upprepat av Markus, vilket gör hans evangelium påträngande, brådskande till skyndsamhet: Jesus kallar på dig.

När jag läser dessa ord, väcker de hos mig en önskan om att be för att män och kvinnor svarar på denna hemlighets fulla kallelse: ”Följd, du ska bli präst; Följ, du ska bli munk, nunna”.
Vi är idag inbjudna att reflektera över våra ord och gärningar i samband med ”kallelse”. Och synd vore om vi inte här samtidigt lade märke till Jesu kallelse som är riktad till alla kristna.
Första tecknet som vidgar perspektivet är momentet i vilket lärjungarnas kallelse beskrivs: Markus beskriver det i den allra första början av sitt evangelium, eftersom han vill visa att den första gest som Jesus gör är att samla människor omkring sig själv för att starta den stora rörelse som bildar kyrkan, guds nya folk. Samma kallelse gäller än idag och riktas till oss.

Det andra tecknet är ett schematiskt beskrivande. Jesus ser, kallar, och genast följer personen som är kallad honom. Så sker med alla. När vi hör om kallelser som S:t Franciskus från Assisi, S:t Johannes Bosko, Moder Teresa eller helt enkelt någon prästs, förundrar vi oss – och vi säger att detta är inte för oss.
Men här finns något för var och en av oss. Vi har framför oss en typisk förebild av Kristi kallelse och svar som varje kristen borde erfara.

Vi har kanske till fullo förstått vad det innebär att vara kristen, att det inte bara gäller att läsa trosbekännelsen, gå i den heliga mässan och försöka följa budordet: att vara kristen innebär att följa Kristus.

Det finns människor som försakar allt: yrkeskarriärer, hem, familj – men de flesta förmår inte göra ett sådant val bokstavligt. ”Att följa Jesus” har även en annan innebörd. Vi ser det när Jesus vände sig till folkmassan och ber dem ”att tro på honom”. Det är framför allt just detta som menas med ”att följa Jesus”.

Innan vi får veta vad Jesus ber oss om måste vi tro på honom, annars kommer vi aldrig att kunna möta hans krav. Jesus har rätten att säga oss varför vi ska lyssna till honom och följa honom – det betyder att vinna livet eftersom han är Guds Son. Bara han kan göra vårt liv lättare och samtidigt göra det väldigt krävande genom att endast ge oss ett bud. När han säger till mig: ”Följ mig!”, vet jat att det betyder ”Älska så som jag har älskat”.

Alltså, om jag verkligen vill leva så, måste jag då lämna allt? Min position, mina närmaste? – Nej. Det behöver jag inte. Däremot måste jag lämna syndiga tankar och ett syndigt beteende som inte är förenlige med evangeliet. Inget bör hindra mig från att lyssna till Jesus och att älska honom över allt annat. Dessutom får jag som människofiskare berätta om honom för människor i min omgivning.

Här börjar vårt äventyr med Jesus i våra liv, som det gjorde för Simon, Andreas, Jakob och Johannes. Ett svårt äventyr, men härligt och fullt av ljus: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” (Joh. (8:12).