Kära bröder och systrar i Kristus
I dagens evangelium vandrar vi med Jesus vid Jordan där Johannes Döparen ropade till omvändelse och döpte. Han samlade (koncentrerade) omkring sig skara människor vilka ville lämna sitt syndiga liv. Han förberedde dem till möte med Messias - Jesus Kristus.

Vi vet, att under cirka trettio år var Jesu liv gömd (dold). Han tillät inte känna igen sig själv. Han avslöjade inte vem han verkligen var. Det var dopet som började hans allmänna verksamhet (aktivitet). I evangeliet läser vi att Johannes Döparen höll Honom döpa men slutligen gav han efter när Jesus förklarade honom att Han måste ”uppfylla allt som hör till rättfärdigheten.”

Nu vet alla människor samlade vid Jordan vem Jesus är. Han är Messias. Gud smörjde Honom med Helig Anden. Gud Fader bär vittnesbörd om honom när Han sade: ”Detta är min älskade son, han är min utvalde.” Nu vet alla att Jesus är Guds älskade son.

Var och en kristen är döpt i Treeniges namn: i Faders och Sonens och Helige Andens namn. Kommer vi underfund med vad ägde rum i detta (genom detta)? Vad gör dop i oss? Vi alla måste veta att genom dopet fick vi Helige Ande och vi blev Guds tempel. Vi hörde att aposteln Petrus sade om Jesus som var smord av Gud med Helig Ande: ”han vandrade omkring och gjorde gott.”

Kristus förväntar sig det samma från oss. Kristus döpte oss och nu förväntar sig att vi, såsom Han, ska villa och kunna göra gott. Helig Ande, som är gåva i dopet, lär oss känna igen vad det goda och det onda är. Helig Ande gör oss känsliga på det goda. Han lär oss värdera. En människa som är uppfylld av Helig Ande kan riktigt bedöma situationen. Helig Ande hjälper att träffa ett gott val. Han ligger bakom våra goda gärningar och. Han ger oss styrka att göra det goda som vi kände igen. Därför borde vi ofta komma tillbaka till dessa platser, som påminner oss om vårt möte med Gud - till dopfunt.

Under den första pilgrimsresan till Polen åkte Jahannes Paulus den andre till liten stad Wadowice. Han sade: ”Med djup rörelse kommer jag tillbaka till den staden där jag föds; till den församlingen där jag var döpt och blev medlem i katolska kyrkan.” Han gick till kyrkan och knäböjde och kysste dopfunt. Utan den dopfunten skulle inte vara påven Johannes Paulus den andre. Vid den dopfunten ägde rum en av viktigaste händelser i hans liv. För oss också ägde rum en av viktigaste händelser i vårt liv vid dopfunt.

Dopets sakrament förstärker oss i det goda. Men dopet hjälper också förvandla till och med mest krångliga livet.

Före detta medlem i japansk maffia - Shinohara omvände sig och konverterade till katolicismen. Det var i somras 2000 år under kristen festival i Tokushima. Sedan den tiden berättade han om Jesus för alla sina bekanta. Två månader efter bjöd han en bönegrupp hem. Efter lunch döpas också hans fru och fjortonårig dotter.
Tyvärr, inte alla kan utnyttja guds gåvor. En kvinna berättade mig att hon är bra exempel på att bekräfta en tes, att tro, sakramentalt liv och deltagande i kyrkan är (en bagage från hem) (vi har som bra exempel från hem).

Hon berättade att hon går inte så ofta till kyrkan. Hennes föräldrar var döpta men icke troende. Hon och hennes syster gick inte på trosundervisning. Hennes syster är fortfarande inte döpt. Hon själv var döpt i hemlighet. Faders syster gjorde allt som möjligt, men också i hemlighet, att hon ska bli medveten medlem i kyrkan. När hon var barn gick hon med pappa att titta på Corpus Christi procession (jag vet inte på svenska). När skara människor knäböjde inför allraheligaste sakrament, han stod, höll henne i handen och pekade på dem sagt: ”det är okunnighet” (okunniga människor). Till slut sade hon att föräldrarna sade att religion är för svaga människor. Jag tror att det är precis tvärtom.

Idag, när vi kommer ihåg Jesus dop, borde vi komma ihåg vårt eget dop också, som uppmanar oss till att göra gott och vittna om Jesus, i vars namn var vi döpta. Det är också bra dag för att tacka våra föräldrar för vårt dop. Amen