Julnattens mässa
Fader Thomas predikan - julnatten 2005, Västerås

Mina bröder och systrar, var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias, Herren.

I två tusen år har präster med dessa glada ord hälsat folket i hela kyrkan.

Det är en Helig Natt (högtidlig dag) därför att vi står inför en av de största och vackraste och svåraste hemligheter – sanningen om Guds människoblivande (inkarnation).

Det finns ingen annan händelse i Jesu liv som är så nära vanligt mänskligt liv. Det finns ingen annan kristen helg som träder in i våra hus så naturligt. Under julkvällen uppstår verkligen en religiös atmosfär i våra hem. I högtidlig stämning samlas vi vid bordet, vi önskar varandra bara det goda, vi är verkligen bröder och systrar. Nu kommer vi till kyrkan därför att vi vill vara de första gästerna hos Jesus.

Om en ny människas födelse underrättar man de närmaste och släktingar.

En glad nyhet sprider sig mycket snabbt. Alla kommer springande: familj, vänner, grannar, kompisar. De böjer sig ner över barnets säng, de gläds – så är det när en människa föds.

När Guds Son har fötts har man också först meddelat hans närmaste om detta. På natten gav änglar detta meddelande, men inte till Marias eller Josefs släktingar.

I synagogan visste man inte heller om detta. Tre vise män är långt borta, men fattiga herdar är de första som får höra detta glädjebud. Det är till dem som Guds meddelade kommer in i mänsklig historia – i vårt liv. Den stora händelsen ägde rum i enkel ram: övergiven grotta i en liten by i Juden, en fattig och okänd moder, Josef som är trött efter arbete och ansträngning, några fattiga herdar – och Han – ett barn som alla andra (barn) men bara fattigare än de andra – ändå Gud. Vi är förlägna. Vi skulle vilja se Guds födelse under mer värdiga omständigheter. Men sanningen är att Frälsaren föds i stallet i Betlehem därför att människor visade bort Honom.

Allt går igen – historien upprepar sig. Rika och de som betraktar sig som kloka människor vill inte höra om Honom. Därför är Hans första gäster fattiga och enkla herdar. Man kan säga att Jesus aldrig växte ur sin fallenhet för föraktade människor. Om 30 år ska han söka upp fattiga, de som lever i utkanten av samhällslivet: spetälska, tullindrivare, syndare, invandrare.

Varje epok har sina egna spetälska, tullindrivare, fattiga herdar, invandrare. Det kan vara någon som betraktas som löjlig, någon som mobbas av kompisar på jobbet, som inte har kompisar och vänner, kanske någon här i kyrkan. Till oss alla kommer Jesus, vi är alla de först bjudna.

Där i Betlehem var för ett ögonblick hela himlen närvarande på jorden, men när den överjordiska glansen försvinner var natten åter kall och mörk. Men något av denna himmelska glädje var kvar i herdarnas hjärtan. Det fanns hopp. De skyndar iväg, precis som Maria skyndade i väg till Elisabet efter samtalet med ängeln. Det barn som de äntligen finner är inget särskilt märkvärdigt barn. Det har ingen gloria, det sträcker inte ut sina armar som Jesusbarnet på våra julkort.

Vi kommer också med hopp att det barnet ska svara på alla våra frågor och tvivlar. Det är om Honom som profeten Jesaja skrev: ”Det folk som vandrar i Mörkret skall se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart.” Han är Underbar i råd, Väldig Gud, Evig fader och Fridsfurste.

Men när vi träffar Gud i stallet kan vi fråga som ofta andra människor – kan den lille pojken svara på våra frågor? För många kan det vara svårt att förstå att han är Guds son och att han har makt att svara på våra frågor. Han som kommer i fattigdom? Kan Han frälsa världen?

Men här kan vi förstå att det just nu i stallet inte finns ett entydigt svar.

Det finns, men inte just nu. En präst, Jan Twardowski, har skrivit att det finns människor som gör honom bekymrad, människor som är som en katekes, en bok, människor som genast vill ha slut på alla tvivel. Nu i den stilla natten kommer vi därför att vi tror att Jesus ska uppfylla vårt hopp, att han en gång ska svara på våra frågor, att vi ska lära känna den dolda meningen med vårt liv. Men inte nu, inte i denna natt. Det betyder inte att Han varje år inte säger någonting till oss. Först måste vi lugna vårt hjärta och lyssna till vårt inre. Så, kan vi varje år ta ett steg i förståelse av vårt livs mening. Därför borde vi komma till Jesusbarnet.

Han kan lära oss hur vi ska leva.

Mina Bröder och systrar,
När våra händer ska bli fulla av det goda,
När vårt ansikte uttrycker ett välvilligt leende,
När vårt hjärta blir rent och enkelt,
Och vidöppet som stallet i Betlehem,
När vårt liv ska bli ärligt,
Och bröd ska bli delat med fattiga,
då ska Guds välsignelse komma i våra hus.
Då ska Gud verkligen bo mitt ibland oss.
Allt detta önskar jag er alla.
Amen