Fjärde söndagen i Advent, årgång B
Fader Björns predikan - Västerås, 2005-12-18
1 läsning: 2 Sam 7:1-16,
2 läsning Romarbrevet 16:25-27,
Evangelium: Lukas 1:26-38

Ett av de båda böneämnen från påven som vi uppmanas att be för denna månad är:

”Att en allt djupare förståelse sprids om att man och kvinna är skapade av Gud för att leva efter Hans plan.”
När ett äktenskap ingås finns det på sina håll traditionen att brudparet efter att löftena givits och själva vigselakten är över går till exempelvis en avbildning av den scen som framställs i evangeliet. Ängeln Gabriel kommer till jungfru Maria. Hon svarar ja till Guds plan med henne och ställer sig till Guds förfogande.
En ängel representerar en verklighet som inte är materiell. I samband med vigseln, då man och kvinna står sida vid sida och vid löftesavläggelsen håller varandra i hand och då helt tydligt känner varandras närvaro händer det alltså att brudpar vänder sig till en bild som gör dem medvetna om en verklighet som inte är av kroppslig natur.

Om någon måste Jungfru Maria varit medveten om hur det andliga och kroppsliga kan samverka. Sambandet mellan ängelns budskap och hennes eget personliga ja till Gud och att hon i sin egen kropp fick bära Jesus är uppenbart.
Att säga ja till Gud och att på något sätt förmedla liv hör samman.
Efter att Jungfru Maria fått veta att hon skulle föda en son ställde hon frågan: Hur? Svaret hon får innehåller inte några detaljer på det praktiska planet.
Ändå är inte alls svaret abstrakt och flytande. Svaret jungfru Maria får är både konkret och stabilt: ”ingenting är omöjligt för Gud”. Jungfru Maria är naturligtvis unik och enastående. Ingen annan än hon har burit och fött Kristus, världens frälsare. Samtidigt kan vi i evangelietexten finna ett slags schema som har utspelat sig många gånger. Mängder av kristna har gjort erfarenheter i sina liv som följer det mönster vi finner i evangeliet.

Människor som ber får ibland genom den relation med vår Herre som bönen förmedlar förnimmelser om vad som är Guds vilja. På ett annat ställe i evangelierna säger Jesus till sina lärjungar (Johannes 15:15): ”Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader.”
Kristna, Jesu lärjungar, kan få kännedom om Guds vilja på olika sätt. Visst säger Jungfru Maria om sig själv: ”Se, jag är Herrens tjänarinna”. Hon uttrycker alltså sin villighet att stå till Guds förfogande. För en lärjunge till Kristus, en kristen, finns det ingen motsats mellan att vara vän till Jesus och att tjäna Honom. Tvärtom. Vänskapen, upptäckten av Kristi närvaro och omsorg, ger en inre motivering att tjäna Honom.
Maria får alltså budskapet att hon är utsedd till något stort. Samtidigt vet hon inte hur det ska ske.
Påvens böneämne för denna månad talar om en plan: man och kvinna är skapade av Gud för att leva efter hans plan.
Det är möjligt att leva efter Guds plan. När Guds plan för jungfru Maria uppenbarades för henne spjärnade hon inte emot. Hon svarade ja, inte bara med munnen utan med hela sin person. Samtidigt fanns alltså denna undran: Hur?

Jungfru Maria har under århundraden framstått som ett exempel på en person som litar på Gud. Trots att hon när ängeln Gabriel kommer till henne inte vet hur hon ska kunna uppfylla Guds plan med henne vet hon att hon med Guds hjälp kan göra det. Hon ställer sig till Guds förfogande och det som ur hennes synvinkel först verkar omöjligt blir med Guds hjälp möjligt.

Ett fint exempel på hur människor i jungfru Marias efterföljd enligt Guds plan ställer sig till hans förfogande blir vi särskilt påminda om på onsdag.
Då är det precis femtio år sedan den första Mariasystern kom till Västerås.
Kanske fanns det då på det mänskliga planet en viss ovisshet. Hur kommer det att bli i det nya landet? När det finns en osäkerhet på det yttre planet kan det leda till en inspiration att öppna sig för en säkerhet som kan ges i det inre, en säkerhet om att liksom Jungfru Maria stå till förfogande för Guds plan.
Tryggheten består då inte i att veta exakt hur framtiden kommer att utformas, utan i att liksom jungfru Maria ständigt svara ja till Gud och att genom detta ja medverka till att Guds plan förverkligas.

Att som kristen söka efter att vara lyhörd mot Guds vilja och att sträva efter att vara lydig mot äkta erfarenheter om vad som är Guds vilja är något av ett äventyr. Samtidigt är det absolut inte någon oberäknelig chanstagning. Gud har en plan för var och en. För var och en handlar det om att söka att upptäcka Guds plan och sedan genom att säga ja till honom också följa den.

Guds plan för en människas uppenbaras inte genast i detalj och i sin helhet. Att en människa svarar ja till Guds plan för honom eller henne genom att exempelvis ingå äktenskap eller svara ja till ett kall till ordensliv är bara en del av det hela. Genom hela livet erbjuds vi att liksom jungfru Maria svara ja till Gud, både i stort och i smått.
Jungfru Maria och mariasystrarna som i hennes efterföljd svarat ja till Gud får inspirera oss att själva svara ja och stå till Guds förfogande. Genom att be och att sträva efter att svara ja växer erfarenheten som också jungfru Maria gjorde efter sitt ja till Gud: den som svarar ja till Gud får upptäcka att det som kanske verkar omöjligt med Guds hjälp verkligen är möjligt.