Förböner Kristus konungens fest:

Herre allsmäktige Gud, Du har kallat oss till evig härlighet i den som du har insatt till satt vara både Herre och Konung.
Genom Honom och förenade av Hans Ande ber vi till dig:

• Att du leder människor fram till en sann och uppriktig bekännelse av Kristus som herre och konung, ber vi dig, Herre
  
  
• Att du leder människor från olika bakgrunder och kulturer till ömsesidig uppskattning och fredlig samverkan, ber vi dig, Herre.
  
  
• Att du ger de svaga och sjuka insikten om att deras svaghet och sjukdom inte är förgäves utan ett deltagande i din Sons lidande och därmed i hans seger över synd och död, ber vi dig, Herre.
  
  
• Att du låter de döende få känna din starka hand och din varma röst i sin yttersta stund och så kan gå över till den klara dagen i ditt eviga rike, ber vi dig, Herre.
  
  
• Att du låter alla avlidna få skåda ditt ansiktes ljus och komma till ditt rike, ber vi dig, Herre.
  
  

Ty du har upprättat ditt rike bland oss, sanningens, fredens och rättvisans rike, där din son är härskare och Herre och med dig och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet.

Amen

---

KRISTUS KONUNGENS DAG
Predikan Västerås.
1 läsn. Hesekiel 34:11-17, 2 läsn. 1 Kor 15:20-28, Ev. Matteus 25:31-46

De senaste veckorna har det i tidningar och TV rapporterats om oroligheter som startade i en sliten förort till Paris. Vandalisering, bilbränder, kravaller o.s.v. spreds till andra områden i Frankrike.
Även på andra platser i Europa har det rapporterats om oroligheter.
På första sidan i en italiensk tidning löd en rubrik: Röken från Paris sprids över Europa.
Det är tragiskt när människor med olika ursprung inte lyckas bo i varandras närhet på ett harmoniskt sätt.
Däremot är det glädjande när riktigt goda exempel på samverkan mellan människor med olika bakgrunder blir uppenbara.

I Rom manifesterade förra söndagen en rörelse med ursprung just i Frankrike hur människor med olika bakgrund och kulturer kan leva i fredlig samexistens. Denna rörelse, som har sitt ursprung hos den nyligen saligförklarade Charles de Foucauld, sprider liksom en väldoft inte bara över Europa, utan över stora delar av världen. Förra söndagen saligförklarades i Rom Charles de Foucauld, som föddes i Frankrike, men som utvandrade till Nordafrika. Han har efter sin död 1916 givit upphov till en världsvid andlig rörelse med 18 olika grenar, som alla verkar för samförstånd mellan människor med olika bakgrund.

I samband med att media har rapporterat om kravaller i Parisförorter har det nämnts svårigheter som funnits för exempelvis vissa personer med nordafrikansk bakgrund att finna sig till rätta i Frankrike. Känslor av utanförskap har lett till misstämningar.

Charles de Foucauld fann till stor del fram till en egen djup kristen tro genom att först betrakta muslimers religionsutövning i Nordafrika.
Inte så att han medan han ännu inte var en praktiserande kristen fann attraktion i innehållet i islam. Däremot hände det att han beundrade en del muslimer när de gav uttryck för sin religionsutövning.
Det var under en period på cirka ett år då den unge Charles de Foucauld var upptäcktsresande i Nordafrika som han kom i kontakt med praktiserande muslimer. Konfronterad med deras regelbundna böneliv ställdes han inför frågan: finns Gud?
Hans sökande efter svar på frågan om Guds existens ledde fram till en generalbikt som innebar en nystart i hans liv. Vad som sades i en biktstol i kyrkan St. Augustin i Paris i oktober 1886 är och förblir en hemlighet.
Däremot är det känt att den hyllade upptäcktsresanden Charles de Foucauld fick en ny stadga i sitt förut kringflackande liv då han ofta vacklat fram och tillbaka.

Svensken Dag Hammarskjöld, som föddes för 100 år sedan och som under några år var generalsekreterare för FN har sagt:
Den längsta resan är inåt.
Charles de Foucauld hade tillryggalagt långa sträckor som upptäcktsresande, men hade ända fram till sin generalbikt inte gjort resan in i sitt inre. I samband med sin generalbikt berördes han djupt inom sig själv.
Dag Hammarskjöld har också sagt: Inte jag – utan Gud i mig.
Kanske Charles de Foucauld också erfor Guds närvaro inom sig.

Om vi fortsätter att jämföra Dag Hammarskjöld och Charles de Foucauld upptäcker vi att båda dog i Afrika under våldsamma omständigheter, trots att de verkade för freden.
De bar på en Kristustro som innefattade självutgivelse och beredskap att offra sig själv.
Två personer, två livsöden, ändå en tro på samme Kristus.

I evangeliet säger Kristus: Vad ni har gjort för dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.
Det finns en väldoft som utgår både från den nyligen saligförklarade Charles de Foucauld och från Dag Hammarskjöld.
Båda verkade för fred och samförstånd mellan människor och folkgrupper.

Idag, då vi firar Kristus konungens dag, får vi fyllas av beundran inför personer som exempelvis Charles de Foucauld och Dag Hammarskjöld.
Båda inspirerades av sin kristna tro för att ta sig an människor i nöd.
Charles de Foucauld föddes adlig inom en välbärgad familj. Dag Hammarskjöld fick stort inflytande genom sitt ämbete som generalsekreterare för FN.
Båda använde de möjligheter som givits dem i samklang med evangeliets bud om att finnas till hands för behövande medmänniskor.

I andra läsningen hörde vi. Kristus har uppstått som den förste av de avlidna… Den siste fienden som besegras är döden.
Kristus, konungen, vill att vi ska be bönen i fader vår, tillkomme ditt rike, inte bara med munnen, utan med hela vår person. Så får vi med Guds hjälp bidra till att Guds rike utbreds. Som människor är vi begränsade, men får tjäna Kristus, världsalltets konung. Honom som är obegränsad både i tid och i rymd.

Väljer vi att tjäna Kristus konungen, då får vi leva i gemenskap med honom både i detta livet och i evigheten. Då får vi gåvan och privilegiet att tjäna Kristus, både när han möter oss i behövande här i tiden, och när han uppenbarar sin härlighet i evigheten.