Mina kära bräder och systrar!

1. Världsmissionssöndagen, i år ägnad eukaristin, hjälper oss att bättre förstå den "eukaristiska" meningen med vårt liv, när vi återupplever känslan från Övre salen där Jesus kvällen före sitt lidande offrade sig själv för världen: "Den natten då herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd, tackade Gud, bröt det och sade: "Detta är min kropp som offras för er. Gör detta till minne av mig." (1 Kor 1:23-24)

I mitt nyligen utsända apostoliska brev "Mane nobiscum Domine" inbjöd jag er att betrakta Jesus när han "bryter brödet" som utges för hela mänskligheten. Efter hans exempel är också vi kallade att offra vårt liv för våra bröder och systrar, särskilt för dem som är i nöd. Eukaristin bär universalitetens prägel och förebådar på ett sakramentalt sätt den tid då "alla de som har del i den mänskliga naturen en gång pånyttfödda i Kristus genom den heliga Anden och enstämmigt" återspeglande Guds ära kan säga 'Fader vår' " (Ad Gentes 7). Samtidigt som eukaristin hjälper oss att på ett mer fullständigt sätt förstå missionens betydelse, påverkar den varje individuell troende, i synnerhet missionären, till att bli ''bröd, brutet för världens liv".

Mänskligheten behöver Kristus det brutna brödet.

2. I våra dagar verkar det mänskliga samhället vara svept i mörka skuggor medan det skakas av tragiska händelser och slås sönder av naturkatastrofer. Ändå bryter Jesus brödet (jfr Matteus 26:26) idag för oss i våra eukaristifiranden liksom, "den natten då herren Jesus blev förrådd" (1 Kor 11:23) och offrar sig själv under sakramentets tecken i sin kärlek till hela mänskligheten. Det är därför jag betonat att "eukaristin inte bara är ett uttryck för gemenskap i kyrkans liv; det är också ett solidaritetsprojekt för hela mänskligheten" ("Mane nosbiscum domine, 27); det är ''bröd från himlen" som ger evigt liv (jfr Joh 6:33) och öppnar människohjärtat för ett stort hopp. Samme Återlösare som såg de behövande människomassorna och var fylld av medlidande "för de var illa medfarna och hjälplösa, som får utan herde" (Matt 9:36), är närvarande i eukaristin och fortsätter under seklernas gång att visa medkänsla med en fattig och lidande mänsklighet.

Och det är i hans namn som de som arbetar pastoralt och missionärer beger sig ut på obeträdda vägar för att bära frälsningens ”bröd” till alla. De sporras av insikten att det, i förening med Kristus "som inte bara är centrum i Kyrkans utan också i mänsklighetens historia (jfr Ef 1:10, Kol 1:15-20)" (Mane nobiscum:6) är möjligt att möta människohjärtats djupaste längtan. Endast Jesus kan tillfredsställa mänsklighetens hunger efter kärlek och törst efter rättvisa. Endast han gör det möjligt för varje människa att få del i det eviga livet: "Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet." (Joh 6:51)

Kyrkan som är ett med Kristus blir "brutet bröd".

3. När den kyrkliga gemenskapen firar eukaristin speciellt på söndagen, Herrens dag, upplever den i trons ljus värdet av mötet med den uppståndne Kristus och blir hela tiden mer medveten om att offret i eukaristin gäller alla (Matt 26:28). Vi som får näring av den korsfäste och uppståndne Herrens liv kan inte behålla denna gåva för oss själva - tvärtom, vi måste dela med oss av den. Passionerad kärlek till Kristus leder till att vi modigt förkunnar Kristus - en förkunnelse som med martyrskapet blir ett högsta kärleksoffer for Gud och mänskligheten. Eukaristin leder oss till att bli generösa evangelisatörer som är aktivt engagerade att bygga en mer rättvis värld av bröder och systrar.

Jag hoppas uppriktigt att eukaristiåret ska inspirera varje kristen gemenskap med "en iver präglad av syskonskap", ska svara på "några av de många former av fattigdom som finns i vår värld" (Mane nobiscum Domine 28), för "genom vår ömsesidiga kärlek, och i synnerhet genom att vi bryr oss om dem som lider nöd, kan vi bli igenkända som sanna Kristi efterföljare (jfr Joh 13:35; Matt 25:31-46). Detta blir det kriterium enligt vilket autenticiteten i vårt eukaristifirande döms" (Mane nobiscum Domine 28).

Missionärer, "brutet bröd" för världens liv.

4. Ännu idag manar Kristus sina lärjungar: "Ge dem något att äta, ni själva" (Matt 14:16). I hans namn förkunnar missionärer över hela världen och vittnar om Evangeliet. Genom deras ansträngningar ljuder omigen Frälsarens ord: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta" (Joh 6:35). De blir också "brutet bröd" för sina bröder, somliga till den grad att de offrar sitt liv.

Hur många missionärer blir inte martyrer i vår tid! Måtte deras exempel leda till att många unga män och kvinnor beträder en väg präglad av heroisk trohet mot Kristus! Kyrkan behöver män och kvinnor som viger sig helt åt Evangeliets stora sak.

Världsmissionssöndagen är ett lämpligt tillfälle att öka vår medvetenhet om den trängande nödvändigheten att delta i den evangelisation som lokala gemenskaper och många kyrkliga organisationer, särskilt påvliga missionssällskap och missionsinstitut påbörjat. Denna mission behöver inte bara stöd genom böner och offer utan också genom konkreta materiella gåvor. Jag tar tillfället i akt att omigen påminna om den värdefulla tjänst som de påvliga missionssällskapen utfor och jag ber er alla att stödja dem på ett generöst sätt både genom andligt och materiellt samarbete.

Måtte jungfru Maria, Guds moder, hjälpa oss att återuppleva erfarenheten i Övre salen så att våra kyrkliga gemenskaper blir katolska på ett autentiskt sätt - det vill säga gemenskaper där missionsspiritualitet som är "intim gemenskap med Kristus" (Redemptoris missio 88) hänger nära samman med eukaristisk spiritualitet, vars förebild är Maria, en eukaristisk kvinna (Ecclesia de Eucharistia 53); gemenskaper som alltid är öppna för Andens röst och mänsklighetens behov, gemenskaper där troende, särskilt missionärer, inte tvekar att bär fram sig själva som "bröd brutet för världens liv".

Jag ger er alla mina apostoliska välsignelse!

Från Vatikanen den 22 februari, 2005, på Petrus biskopsstols fest.