Det hände att en vuxen man funderade över vilka som var hans allra första minnen från barndomen. Han upptäckte att det tidigaste han kunde komma ihåg var förenat med känslor.
Exempelvis mindes han när han som riktigt liten en gång lagt leksaker i ugnen och sedan satt på den. Värmen i ugnen gjorde att flera plastleksaker smälte. Han kom fortfarande ihåg något av hur det kändes när leksaker han tyckte så mycket om blivit förstörda. Den starka känslan i samband med leksakerna hjälpte honom att komma ihåg händelsen. Det var inte en särskilt trevlig känsla han kom ihåg i samband med de förstörda leksakerna. Däremot fanns det något annat från hans barndom som han kom ihåg, något som var förbundet med en riktigt fin känsla.
Han mindes hur det kändes när mamma bad aftonbön med honom när han var riktigt liten. Det kändes så tryggt när mamma bad med honom på kvällen. Det var så fint att mamma tog sig tid med honom, och tryggheten som mamma förmedlade kom han fortfarande ihåg. Men förutom att mamma var med honom var det något annat han kom ihåg i samband med barndomens aftonbön, något annat som också kändes tryggt.
Något av samma förnimmelse av något fint har den person jag berättat om erfarit i samband med gudstjänster som vuxen. Visserligen är det yttre annorlunda vid en gudstjänst och vid en aftonbön med barn. Det är fler människor, en annan tid på dygnet och så vidare. Ändå är någonting likt och något av samma känsla som kan finnas vid en aftonbön med barn kan också finnas vid en gudstjänst.
I evangeliet säger Kristus: Där två eller tre är samlade i mitt namn är jag mitt ibland dem.
Både vid en gudstjänst och vid en aftonbön är människor samlade i Kristi namn. Kristus är mitt ibland de som ber, antingen det är i hemmet eller i kyrkan. Kristus följer med oss hela livet och han förblir den samme, också när vi själva växer och förändras.

Något annat som den person jag berättar om kom ihåg från sin tidiga barndom var när han en gång ritade på tapeterna.
Också detta var förbundet med en känsla hos honom. Han kom ihåg att mamma och pappa hade blivit upprörda när de sett att han ritat på tapeterna. Som litet barn förstod han inte varför mamma och pappa blev upprörda när han ritat på tapeterna.
Föräldrarna brukade tycka om när han ritade och målade. När han däremot ritade på tapeterna tyckte de inte om det. Han begrep som liten inte skillnaden – när han ritade på ett papper tyckte föräldrarna det var bra, när han ritade på ett annat, tapeter, tyckte de inte om det och blev upprörda.
Men föräldrarnas upprördhet hade snabbt gått över. De förstod att ett litet barn inte av sig själv kan veta att det är skillnad att rita på ett papper och på tapeter. Om föräldrarna inte säger till barnet att det inte ska rita på tapeterna kan man inte begära att det ska förstå det.

Om vuxna ser tillbaka på sin tidiga barndom kan många komma ihåg och upptäcka tillfällen då de gjort sådant som inte varit lämpligt, men att de inte förstått det.
Det kan t.ex. handla om att gå in i vardagsrummet med leriga stövlar, att smutsa ner nya kläder när man upptäckt något intressant i en lerpöl, att vid en måltid vilja börja med efterrätten och sedan inte vilja ha huvudrätten.
Det finns sådant som små barn knappast förstår av sig själva och då tjänar det ingenting till att bli arg på dem.
Samtidigt är det inte meningen att en människa hela livet exempelvis önskar att börja måltiden med efterrätten och sedan inte vilja ha huvudrätten.
Alla behöver visas rätt, tillrättavisas, för att mogna, växa och fungera bättre.

I evangeliet hör vi också om tillrättavisning. Den tillrättavisning det handlar om grundar sig på omsorg. Den som blir tillrättavisad får hjälp att upptäcka och förstå att han eller hon gjort något olämpligt.
Tillrättavisningen får bli en vägledning och bidra till att den som gjort något olämpligt i fortsättningen undviker det.
Små barn som utan att veta att det är förbjudet t.ex. ritar på tapeter kan inte sägas ha syndat. Om ingen talat om det för dem förstår de inte av sig själva varför de får rita på ett papper men inte på ett annat.

Om vi däremot talar om tonåringar som mörka nätter ger sig ut med sprayburkar och målar graffity, då är det annorlunda. De bör förstå att det både är olämpligt och förbjudet att spraya graffity på väggar. Att måla graffity förfular miljön och motsvarar inte ett bud vi hörde om i andra läsningen: Du skall älska din nästa som dig själv.
En tonåring som målat graffity behöver tillrättavisas, men inte på samma sätt som ett litet barn som ritat på en tapet.
Ett litet barn som ritat på en tapet behöver lära sig att man inte ritar på tapeter, att det är förbjudet.
En tonåring som sprayat ful graffity vet redan att det är förbjudet. Han eller hon behöver tillrättavisas och bli mer medveten om sitt ansvar inom den mänskliga gemenskapen, att bidra till det vackra, sköna, och inte förfula.

Under hela livet behöver vi uppfostras, visas till rätta. Kristus vill leda oss, han vill visa oss till det rätta, det goda, innan vi har gjort fel.
Om vi har gjort fel, särskilt om vi har syndat, vill han förlåta oss och hjälpa oss tillbaka till den rätta vägen.
Vi har en himmelsk far, Gud, som vill leda oss till det rätta och vill hjälpa oss att bidra till det vackra.
Guds son, Jesus Kristus, visar oss på vad sann mänsklighet är, hur vi bör vara mot varandra. Han ger kraft att uppfylla det bud vi hörde i andra läsningen: Älska din nästa som dig själv.

Att visas till rätta, till det rätta, är bättre innan något fel gjorts än efter.
Visst förlåter Kristus, visst får den som syndat och ångrar sig en ny chans. Men självklart är det bättre att var och en, oavsett ålder, vänder sig till Gud och tar emot den vägledning han vill ge.