,,Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig’’. (Mtt 16:24).

Den tolvårige Romek var tillsammans med sina kamrater från skolan i juni månad på ett scoutläger vid en vacker sjö. Han beundrade den vackra naturen och han gladde sig åt solen och vattnet. Samtidigt med att han skulle börja skolan insjuknade han i en allvarlig blod sjukdom. Han led mycket och blev svagare och svagare. Han fick blodtransfusioner som förbättrade hans hälsotillstånd ett tag.
Romek var en snäll pojke. Varje gång när han låg på sjukhuset och såg prästen ville han bikta sig och ta nattvarden. En gång när prästen var hos honom och frågade honom om han lider mycket, svarade pojken: ,,Jesus led också’’.
En annan gång sade han till prästen: ,,Jag vet för vem jag lider’’.
Sjukdomen förvärrades, han blev svagare och svagare. Det gick inte att rädda hans liv.
Efter hans död kom pojkens mamma till prästen. Mamman var mycket ledsen över sonens död. Hon sade till prästen att sonen var en god pojke och han hade hamnat i Guds händer och har det bra där. Hon berättade att pojkens pappa och hennes make började tro på Gud igen efter en lång tid då han inte haft någon kontakt med kyrkan. Han biktade sig och lovade pojken att han skulle förbli troende.

Pojkens sjukdomshistoria, hans lidande och död påminner oss om dagens läsning. Vi får inte glömma att var och en av oss bär på sitt kors dagligen och det korset är en del av våra liv. För den tolvårige pojken var hans sjukdom ett kors. För någon annan kan korset innebära ett medfödd handikapp, en förlust av någon anhörig eller beroende av alkohol eller droger.
Även om vi inte skulle önska att bära korset kommer det ändå till oss och vi måste bära det genom livet.
Även Kristus som var Guds son var tvungen att bära korset i sitt korta liv.
Vi får inte glömma, att var och en av oss kan acceptera korset eller vara emot det. Den tolvårige pojken Romek tog emot korset som var hans sjukdom.
Han protesterade inte mot det och han gjorde som Jesus säger i dagens evangelium: ,,Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig’’.

Människor som föds med något handikapp eller som lider på grund av sjukdom eller någon annan livs-tragedi kan välja att bära sitt kors genom livet eller förneka det. Liknande situation upplevde Jesus i Oliv trädgården strax före sitt lidande.
Kristus hade kunnat ta på sig sitt lidande, sitt kors, eller förneka det. Detta kors som symboliserar hans lidande och död på korset för att frälsa oss, hade han kunnat förneka.

Det är inte lätt att bära korset och även Jesus som var Guds son fruktade döden. I denna stund bad han till Gud Fader i himmelen: ,,Fader, om du vill det, så ta bort denna bägare från mig. Men låt din vilja ske, inte min’’. (Luk 22:42).

Även för oss människor det är inte lätt att acceptera våra bördor. Det är viktigt att överlämna våra problem, svagheter, sjukdomar i Kristi händer. Han kommer att leda oss och hjälpa oss genom livet. Kristus lovar oss ett evigt liv i himmelen och även bättre liv på jorden.
Den tolvårige Romek accepterade sitt kors fullständigt.
Pojkens föräldrar, lärare, läkare och skolkamrater beundrade honom för hans mod och hans sätt att bära sitt lidande. Hans lidande, hans kors, närmade honom till Gud och förändrade hans familj. Hans far började tro på Gud igen och lovade sonen, att leva ett bättre liv i fortsättningen. Pojkens sjukdom, hans lidande och död vände hela familjen till Gud och det lovade Kristus: ,,den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det’’ (Mtt 16:25).

Att bära sitt kors genom livet är inte lätt. Därför ber vi idag till Kristus, som är vår Mästare och Skapare och som ser på oss med barmhärtighet och hör alltid vår bön. Amen.