Det förekommer i både Sverige och utomlands spel där vinster av olika slag lockar. Exempelvis kortspelet poker har ibland blivit till tävlingar där stora summor hägrar för spelarna.
Det finns också sammanhang med mindre insatser och lägre summor, t.ex. bingo av olika slag, lotto, tips och så vidare… Listan kan göras lång.
I spel som t.ex. lotto är det någon enstaka, eller åtminstone ett fåtal, som vinner de riktigt höga summorna. De flesta är förlorare.
Det händer att de som förlorat i spel avundsjukt sneglar åt de som vunnit och önskar att de själva fått högsta priset. Men det första priset är det ju bara en som kan få.

I evangeliet talar Kristus i liknelser om ett annat pris, en skatt. Den skatt Kristus antyder är av ett annat slag än en vinst på t.ex. tipset.
Alla som allvarligt anstränger sig för att finna denna skatt kan få tillgång till den. Det finns inte bara en vinnare av något tillfälligt, utan många vinnare av något bestående.

I evangeliet hör vi i liknelser om en man som finner en mycket värdefull skatt som är gömd i en åker och om en annan som finner en pärla som är så dyrbar och eftertraktansvärd att han säljer allt för att få tillgång till just den pärlan.

I evangeliet sägs om den man som hittar skatten som är gömd i en åker att han i sin glädje går och säljer allt han äger och köper åkern.
I sin glädje. Denna glädje över himmelrikets skatt yttrar sig inte i hurrarop eller över att ha fått del av något framför andra. Denna typ av glädje visar sig oftast inte i yttre tecken utan snarare i en inre frid.
Den bottnar inte i jämförelser med vad andra har, utan glädjen har sin rot i vad någon funnit och fått av Gud. Denna inre glädje bygger inte på att någon har fått något framför andra, utan istället i att han eller hon funnit sin plats bland andra och hos Gud.

Även om denna trons skatt är exklusiv i den bemärkelsen att var och en som tar emot den gör det på sitt personliga sätt, så är trons skatt inte exklusiv i den bemärkelsen att den bara ges åt en enda. Tvärtom, den tro vi delar är kyrkans gemensamma tro.
Den som finner trons skatt upptäcker också att han eller hon delar den med andra. Trons skatt räcker åt alla.

I liknelsen om skatten i åkern vi hörde i evangeliet antyds att skatten är dold under jordens yta. Den är alltså först osynlig. Trons skatt är visserligen inte synlig på utsidan, på huden, av en troende.
Ändå förekommer att den trons skatt som kan finnas inuti en person liksom lyser igenom och att det på olika sätt ges glimtar av denna skatt.
Denna trons skatt ger inte upphov till avundsjuka. Däremot händer det att människor som möter personer som bär på en äkta tro upptäcker något attraktivt och lockande och själva blir inspirerade och stimulerade att söka denna skatt som ur ett perspektiv är dold och ur ett annat perspektiv är uppenbar och synlig.

Det beskrivs alltså i en liknelse i evangeliet att en man som funnit skatten i åkern i sin glädje går och säljer allt han äger och köper åkern.
Att sälja innebär ju att göra sig av med något. I liknelsen antyds att göra sig av med ägodelar för att få något mycket värdefullare.

Den som funnit trons skatt får ofta nya värderingar. Vad som är viktigt i tillvaron omvärderas. Men det behöver inte innebära att den som upptäcker trons skatt lämnar ifrån sig t.ex. ägodelar. Däremot kan tron öppna nya perspektiv så att den troende i sitt inre överlämnar till Gud det han eller hon har. Tron kan hjälpa människor att upptäcka att Gud är givaren av allt gott och den troende vill inte nöja sig med att få del utav Guds gåvor utan vill ha kontakt med Gud själv.

I första läsningen hör vi att kung Salomo inte ber om att få jordiska rikedomar bara för egen del. Salomo ber om något som har mer bestående värde och som inte bara är till för honom själv utan också för andra. Han ber om ett lydigt hjärta inför Gud och om vishet.
Som kung hade Salomo fått tilldelat sig mycket makt. Det handlar nu om att använda denna makt på rätt sätt. Istället för att tillåta att makten korrumperar honom, gör honom överlägsen, högmodig och självbespeglande, är Salomo ödmjuk och ser klarsynt bort från sitt eget jag.
Vishet rostar inte. Visheten är inte känslig för konjunkturväxlingar och valutakurser. Visheten bländas inte av materiell prakt utan ger klarsynthet och insikt.
Visheten bedömer situationer på ett klokt sätt och finner rätta medel och metoder.

Salomo får beröm för att han valt att be om vishet och inte om materiell lyx.
I läsningen berättas också att Salomo ber om lydnad. En rätt lydnad mot Gud innebär inte att avstå från att använda sitt förnuft utan ger istället Gud möjlighet att upplysa förnuftet, att ge det ljus.
Att be om vishet, att söka Guds vilja och sträva efter lydnad mot den innebär att sträva efter att använda de förmågor som Gud nedlagt i en människa.
Skatten finns tillgänglig för var och en som är beredd att söka den.
Gud vill skänka både trons och vishetens skatter. Vi får anstränga oss och använda våra krafter för att finna den tro och den vishet Gud vill ge.