I texten vi nyss lyssnat till finns flera liknelser. En liknelse är just som ordet antyder något som liknar något annat. Att något är likt något annat betyder inte att det är en exakt kopia eller avbild. Det handlar inte om en heltäckande och en matematiskt exakt beskrivning som direkt är tillgänglig. Liknelser får inte pressas för hårt i varje liten detalj.
Det är inte meningen att allt som uttalas i en liknelse ska sättas in i fack och ges en slutgiltig och färdig tolkning. Liknelsen sätter igång föreställningsförmågan och aktiverar lyssnaren så att han eller hon genom en viss ansträngning förstår något av det som avsändaren vill meddela.
I liknelserna vi hört antyds på olika sätt växt. Växt är något som eftersträvas.
Särskilt nu på sommaren är det tydligt vad växt kan ge upphov till.
Se bara på de fina blommorna som står här framme i koret. Vi kan här och nu njuta av dessa blommor och se hur fint de är arrangerade.
Men det är inte under dessa blommors hela livstid som de har varit tillgängliga för våra sinnen som idag. En gång har dessa blommor varit som små frön. Dessa små frön hade knappat något attraktivt kring sig utifrån en yttre bedömning. De har sett ganska obetydliga ut och varit tämligen färg och luktlösa. Ändå bar dessa frö inom sig en förmåga till växt som sedan medfört att de har kunnat gro och växa och bli väldoftande och vackra blommor.
De frön som en gång verkade vara så obetydliga har tack vare församlingsbor som ställt mark och arbete till förfogande blivit tillgängliga här i kyrkan. Genom att systrarna smakfullt arrangerat blommorna kan vi njuta av dem.
Antag att någon okunnig person bedömt dessa frön, som nu är blommor, utifrån deras dåvarande utseende och storlek. Kanske hade fröna helt enkelt kastats iväg, torkat bort, och aldrig fått en chans att växa och bli de blommor de är avsedda att vara. Då hade inte kyrkan varit så fin som idag.
Att döma något eller någon efter det yttre, kan medföra att möjligheter går förlorade. Att istället se möjligheter till utveckling och växt, också i det som kan tyckas oansenligt, det kan vara mycket fruktgivande och få många goda konsekvenser.

Det har berättats om den store vetenskapsmannen Einstein att han inte var särskilt duktig i skolan. Ändå visade det sig att han inom sig bar på en stor begåvning. Tack vare att han faktiskt kom in i sammanhang där han kunde använda sin begåvning kunde han bidra till forskningens utveckling.
Tänk om någon gjort en stelbent bedömning av Einstein efter vissa av hans skolresultat. Då kanske han inte hade fått de möjligheter som han fick att genom att utveckla sin begåvning också bidra till att forskningen utvecklades.
Den person som blev en av 1800-talets största biktfäder och själasörjare, Jean Marie Vianney, höll knappt på att bli prästvigd eftersom han inte var särskilt begåvad när det gällde grammatik och hade stora svårigheter med latin. Tänk om någon på prästseminariet ensidigt sett bara till hans brist på begåvning när det gäller att förstå latinets uppbyggnad, då hade han aldrig blivit prästvigd.

Det finns många exempel på dyslektiker, alltså personer som har svårigheter med att läsa och stava, som visat sig vara begåvade och som kunnat bidra med sina begåvningar. Tänk om trångsynta bedömningar skulle göras av enbart utifrån svårigheter att stava rätt – då skulle många goda förmågor stoppas i växten och hindras från att blomma ut.

Vi kan finna många exempel på att människor kunnat växa, utvecklas och blomma ut, tack vare att andra inte fokuserat på vissa begränsningar hos dem, utan istället trott på dem och gett dem möjlighet att utveckla sig.
Om en person upptäcker hos sig själv en viss svårighet t.ex. med att stava rätt och därför t.ex. inte når de resultat i skolan som han eller hon skulle önska sig – då får den personen inte stirra sig blind på just denna begränsning. Det gäller att se på ett vidare sätt och se möjligheter till växt. Var och en får växa enligt sina förutsättningar. Ett frö till en blomma kan inte bli ett träd och en frö till ett träd kan inte bli en blomma. Men ett blomfrö kan just bli en vacker blomma om förutsättningarna är de rätta.

Frön ska inte dömas efter det yttre. Frön kan ju bära inom sig stora möjligheter till växa upp och blomma ut. Inte heller människor får ringaktas om de skulle bära på någon typ av begränsning. Det kan ju också sägas om en människa att han eller hon blommar ut i rätt sammanhang.

De möjligheter till växt som finns i exempelvis ett frö syns inte. Det är först när omständigheterna runt fröet stämmer som fröets kapacitet och utvecklingspotential visar sig. När fröet kommer i jorden och omges av näring, när jorden har vattnats och värmts, och när tiden har fått verka, först då visar sig fröets möjligheter, först då blommar det ut.

Det är möjligt att säga att man tror på en människa. Det kan betyda flera saker. Det kan t.ex. innebära att någon litar på någon annan.
Det kan också betyda att någon menar att en annan bär inom sig utvecklingsmöjligheter. Dessa utvecklingsmöjligheter kanske inte är synliga genast, men de kan visa sig så småningom. Också när det gäller människor behövs det växt för att nå mognad.