Under veckan som gått har det för en del unga varit examensdags.

På Ringvägen nedanför kyrkan har sjungande ungdomar skjutsats på lastbilsflak och på traktorvagnar. Att ta studenten innebär för många att en fas i livet är avslutad och framtiden öppnar sig. I den kända studentsången sjungs bl.a.: ”Och den ljusnande framtid är vår”.

Det är fint att hoppas på en ljus framtid. Både de ungdomar som tar studenten och anhöriga och vänner hoppas på en ljus framtid.

Bl.a. i form av tal till studenter vill lärare och andra uttrycka omtanke och omsorg om ungdomar och genom ord på vägen hjälpa dem att forma framtiden.

Jag vill här hänvisa till två tal till studenter jag lyssnat till under den gångna veckan. I evangeliet talar Jesus själv till sina lärjungar. Lärjungar är just som ordet säger personer som lär sig. När lärjungarna sänds ut av Kristus har de haft honom som lärare under en tid och är mogna för en ny fas. Med hjälp av de två talen till studenter jag hört under veckan kan vi få hjälp att förstå något av det Jesus säger till sina lärjungar när han sänder ut dem.

Det första talet jag vill hänvisa till var riktat till en grupp nyutexaminerade sjuksköterskor. Hon som höll talet tog upp olika vårdteorier som ungdomarna kommit i kontakt med under sin utbildningstid. Vårdteorierna lärs ut för att sedan praktiseras och de ska hjälpa t.ex. sjuksköterskor att ge god omvårdnad till patienter. Talaren förklarade att hon just den dagen skulle använda dessa vårdteorier på ett annat sätt än när de presenterades under utbildningstiden. Hon förklarade att de nyutexaminerade sjuksköterskorna skulle vårda också sig själva, tänka på sin egen hälsa. För att kunna hjälp andra måste de också ta hand om sig själva och sin hälsa. Hon vände sig också till anhöriga och vänner till de nyblivna sjuksköterskorna och uppmanade dem att också ta hand om sjuksköterskorna.

I evangeliet hör vi hur Jesus sänder ut lärjungar. Han skickar iväg dem, men lämnar dem inte. Han säger till dem att de ska ge som gåva vad de fått som gåva. För att kunna ge måste en person först ta emot.

Lärjungarna hade tagit emot undervisning av Kristus under en tid innan de sändes ut. De hade varit mottagare. Nu skulle de bli givare. För att vara givare på rätt sätt behövs också en mottagande attityd. Även när lärjungarna är ute på egen hand får de förbli mottagare.

Kristus förblir hos dem, men på ett osynligt sätt. Han fortsätter att ge lärjungarna omsorg. Han fortsätter att ha vård om dem. Mitt i lärjungarnas givande av budskapet att himmelriket är nära får de vara mottagande. De får ge av Guds omsorg genom att hela tiden själva vara mottagliga för den.

I ett annat tal jag hört under den gångna veckan riktade sig en person under en studentfest till en ungdom som just tagit studenten. Han talade bl.a. om att göra val. Hur kommer det att vara om fem år, om tio år…..?

Han förklarade att det finns valmöjligheter och att den som tagit studenten i framtiden kommer att ställas inför val. Vilka val är då de rätta?

Säkert var det av omsorg och äkta välvilja mot den unga som talaren förklarade att det inte alls är säkert att välja det lätta är att välja det rätta. Han förklarade att det finns inre tecken inom en människa som pekar på om ett val är riktigt eller inte. Att välja något som kan vara svårt men som skänker en inre frid, ro och harmoni är fint. Dessa inre tecken tyder på att det är ett rätt val. Att däremot välja något som verkar lätt men som ger upphov till en inre oro är inte bra. Ett sådant val bör undvikas.

Ungdomar som tagit studenten har idag ofta många fler valmöjligheter än för några decennier sedan. Det gäller att välja det rätta.

När Kristus sänder ut lärjungar har de fått ett uppdrag från honom. Självklart behandlar Kristus sina lärjungar som människor och inte som programmerade robotar. En människa är skapad för att kunna välja och självklart har Jesu lärjungar denna valfrihet.

När lärjungarna sänts ut befinner de sig i en för dem ny situation. Deras tillvaro är nu mer präglad av deras egna val än när de följde Krust och lät Honom i större utsträckning bestämma över deras vardag. Även när lärjungarna är ute på egen hand får de inspireras av de val Kristus gjorde när han på ett mer synligt sätt var bland dem. Kristus valde alltid det rätta, men inte alltid det lätta. Lärjungarna får nu på egen hand försöka utröna vilka val som är de rätta och verkligen välja det.

Ordet ”mässa” härstammar från det latinska ”missa”, som betyder sänd. När mässan firas på latin avslutas den med att prästen säger: ”Ite, missa est”. Det betyder: ”Gå – ni är sända!”.

Efter mässan sänds vi ut. I mässan har vi på ett påtagligt sätt mött Kristus i ord och sakrament. Han är med också efter mässan. Vi får på hans uppdrag, liksom sjuksköterskor, ha en vårdande inställning och vara öppna för andras behov. Vi får, som Kristus säger i evangeliet, ge som gåva vad vi fått som gåva. I mässan får vi som mottagare ta emot Guds omsorg. Efter mässan får vi ge vidare av den omsorgen genom att själva bry oss om andra. Samtidigt får vi hela tiden ha en mottagande inställning till Gud och vara medvetna om att han osynlig finns vid vår sida och vill ge oss styrka och stöd till allt som är gott.

Efter mässan kan vi också komma in i valsituationer. Vi kan ställas inför val i stort och i smått. Vi får tänka på att Kristus alltid valde det goda och själva sträva efter att välja det goda. Att välja det goda, det rätta, innebär inte alltid att välja det lätta. I valet av det goda, även om det skulle innebära svårigheter, är Kristus med.

I den kända studentsången sjungs alltså bl.a.: ”och den ljusnande framtid är vår”. Med Guds hjälp får vi medverka till att både vår och andras framtid blir ljus.